fredag 11 juni 2010

Skalundahögen

Vindkraftverken i Skalunda från syd
Vindkraftverken står knappt 700 meter från Skalunda hög (Skalunda raä 1). De är synnerligen påtagliga. Precis sydost om högen ligger en medeltida kyrka med bland annat en inmurad runsten. Där finns också ytterligare förhistroiska gravar.
Skalunda hög i Lidköpings kommun är lite av ett nationalmonument för västgötarna. Det som inte framgår av bilden här ovan är att högen är 65 m i diameter och 6-7 m hög. Den spontana reaktionen när man kommer till högen är att dess upplevelsevärde kraftigt skadats av vindkraftverken. Å andra sidan bidrar även träden i högens närhet till att intrycket av den enorma högen minskar.

Det begagnade landskapet

Ett nyligen omvandlat landskap. Området var tills nyligen uthyrt till försvaret som bombmål. När arrendet avslutades var området helt igenväxt med vass. Nu har en betesförening startats av de drygt 30 markägarna och en enda stor beteshage om ca 180 hektar har skapts. Detta är ett bra exempel på när man höjer värdena i ett landskap, såvälde ekonomiska som de biologiska och upplevelsemässiga.
Modernt jordbrukslandskap i fd Skaraborgs län. Platt jordbrukslandskap där allt fler vindkraftverk sätts upp. I dagsläget är det svårt att avgöra om man har en övergripande plan för vindkraftexpansionen eller om man tar ställning till ansökningarna om etablering allt eftersom de dyker upp.... Den övergripande effekten på landskapet blir helt olika beroende på vilken strategi som tillämpas.


I dagarna hölls en konferens i Lidköping på temat Det begagnade landskapet - använt, vårdat, värderat. Konferensen kretsade kring landskap och landskapsvård. I centrum stod tre olika projekt finansierade genom RAÄs fou medel. Projekten kretsade kring ägande & bruk, den europeiska landskapkonventionen samt förvaltingens praktiska effekt på landskapet. På konferensen möttes representanter från många olika inriktiningar med intressen i frågan. Allt ifrån landskapsforskare till länsstyrelser, konsulter och LRF deltog.
Det är uppenbart att man från praktikernas sida efterlyser verktyg till hur man kan bedriva en god landskapsvård, eller snarare hur man kan utnyttja landskapet maximalt utan att i allt för hög grad våldföra sig på det. Detta gäller allt landskapsbruk ifrån jord- och skogsbruk via infrastruktur till vindkraft. Praktikerna har ofta svårt att ta till sig teoretikernas emellanåt abstrakta modeller av verkligheten. Man vill ha svar på frågan HUR? Men även VAR? Detta ligger helt i linje med den gamla svenska traditionen av toppstyrning.
På frågan HUR finns i dagsläget inget bra svar, men de goda exemplens pedagogik poängterades.
På frågan VAR poängterades att vi måste komma ifrån den "negativa" lokaliserignsprincip som nu råder, dvs att man identifierar så många kategorier av värden som möjligt och placerar exploateringen/aktiviteten i gränszonen där det finns så få intressen som möjligt för att istället sträva efter att medvetet identifiera bästa möjliga placering och modifiera den på lämpligt sätt.
Landskapet skall inte reduceras till en kuliss, det måste finnas en möjlighet att praktiskt bruka det. I detta sammanhnag lyftes den minskande nationella självförsörjningen fram. Det är med andra ord en dynamik mellan bruk och vård som eftersträvas.