vindKRAFT & KULTURmiljö

Korrektur

2011-12-07T15:02:00.001+01:00

Just nu pågår korrektur och kompletteringar av rapporten. En hel del jobb med att sammanfoga de olika författarnas bidrag är det....

Projektets status

2011-10-25T09:39:00.003+02:00

Nu håller vi i projektet på att arbeta samman rapportens olika delar till en fungerande helhet. Den kommer därefter att skickas in för vetenskaplig granskning och därpå följande komplettering. Med lite tur kommer slutrapporten att finnas tillgänglig framåt senvintern.

Markbygden på museum

2011-07-01T16:27:00.003+02:00

Sedan ett tag tillbaka pågår en utställning om den stora vindkraftutbyggnaden i Markbygden på Piteå museum. Alltid bra när kulturhistoriska museer försöker spegla vad som händer i samhället idag. Jag hade gärna gjort ett besök i sommar för att se hur de lyckats.

Så här presenterar museet själva sin utställning:

Europas största vindkraftpark, 1101 verk, ska byggas i Markbygden, Piteå kommun. Utbyggnaden kommer att pågå i minst tio år och är idag kostnadsberäknad till ca 70 miljarder. Förutom vindkraftverken kommer man att behöva bygga nya vägar och förstärka gamla, bygga ut kraftledningar och transformatorstationer.

Vad betyder allt det här för Markbygden, ett glest befolkat område mellan kust och fjällbygd, en gång i tiden genomgångsland för lappmarkshandeln och transportled för silvergruvan i Nasafjäll? I sommarens utställning berättar vi mer om och reflekterar över en bygd i förvandling. Utställningen bygger på en förstudie som museet utförde vinter-vår 2008-09 i samverkan med Norrbottens museum.
Utställningen öppnas lördag den 21 maj av docent Ingela Bergman, chef för Silvermuseet i Arjeplog.

Vindkraft och jakt

2011-06-20T07:29:00.002+02:00

Som forskare har man vissa moraliska skyldigheter. Den universitetsanknutne forskaren har sin skyldighet definierad via högskolelagen. Definitionen kallas vanligen "den tredje uppgiften", dvs samverka med omgivande samhälle. Dels kan det innebära att man aktivt går ut och informerar om sin forskning via media, internet, universitetsjippon typ "forskningsdagar". Man kan även välja att reagera när uppenbart felaktiva uppgifter publiceras. Det är detta som jag nyligen valt att göra.

Som alla forskare har jag ett liv utanför arbetet, kallet. I mitt fall lägger jag ganska mycket fritid på att jaga. Därför kunde jag inte låta bli att reagera när jag i majnumret av Svensk Jakt Nyheter så en lång insändare om hur försvårande vindkraftetableringar är för möjligheten att jaga. Vindkraft har varit ett problem för utövandet av jakt, men eftersom det inte längre krävs att ett område med vindkraftverk skal vara stadsplanerat/detaljplanlagt område så har det största hindret tagits bort. För i ett omrde som är detaljplanerat krävs polistillstånd för att få avlossa vapen (ordningstadgan), vilket på ett effektivt sätt försvårar möjligheten att jaga. Nu var det inte detta som insändarskribenten kritiserade, utan bland annat att det brukar råda tillträdesförbud på vindkraftparker. En myt som man ser dyka upp allt för ofta.

Jag kunde inte låta bli att gå i svarsmål. I det senaste numret av Svensk Jakt nyheter har jag därför med ett debattinlägg. Jag återger det i sin helhet här nedan:

Att se möjligheter eller problem

Det finns ett antal frågor där i princip alla på landsbygden har en stark åsikt. Vargfrågan är en. Vindkraftfrågan en annan. I Svensk Jakt Nyheters majnummer kunde vi läsa en insändare om det senare. Insändarskribenten var uppenbart irriterad över vindkraft i allmänhet och en specifik anläggning i Rotliden utanför Lycksele i synnerhet. Eftersom jag forskar kring vindkraftens miljöpåverkan och jag funderat en del över hur det funkar med jakt i vindkraftparker väckte delar av artikeln min nyfikenhet.

Det anges att området för vindkraftverken är avspärrat med en radie, om jag uppfattar det hela rätt, om ca 3 km. Inom detta område uppges det råda vistelseförbud och hjälmtvång, samt att jakten i området hotas. Av alla de hundratals vindkraftverk och -parker jag besökt inom jobbet har jag ännu så länge bara stött på en där det råder besöksförbud sedan parken tagits i bruk. Att man har besöksförbud under anläggningsskedet är en annan sak, det har man på alla byggarbetsplatser. Ingen i ansvarig ställning vill ha folk som dräller omkring på en byggarbetsplats. För att kontrollera uppgiften om vistelseförbud i Rotliden kontaktade jag Vattenfalls projektledare. Denne verifierade min misstanke, att något förbud inte kommer att råda när parken väl används fullt ut (till sommaren).

Vattenfalls projektledare poängterade även att de har samarbetat med jägare och markägare för att området skall kunna brukas normalt under, och mellan, byggfaserna. Projektledaren menar att det funnits ytterst få jaktliga restriktioner under bygget och än färre kommer att finnas när parken är i drift.

Vad gäller problemen med isbildning så forskas det mycket på det och som alla parter tar det på stort allvar. En lösning är att ha värmeslingor men i Rotliden har man under riskperioder dagliga okulära kontroller av samtliga verk. Därmed inte sagt att iskastproblemet skall negligeras, men det skall inte heller överdrivas.

Nog om det enskilda fallet. Jag vill nu passa på att lyfta fram några observationer jag gjort när jag besökt olika vindkraftparker runt om i landet.

De senaste årens hårda vintrar har slagit hårt mot framför allt rådjursstammen i södra Sverige. Jag har sett att man har använt vindkraftverkens vägar, som brukar vara plogade, för att komma åt att utfodra rådjur på tidigare otillgängliga platser i markerna. Vindkraftverkens infrastruktur är inte att underskatta för transporter av olika slag, men även för att anlägga pass. För min erfarenhet är att klövviltet inte verkar bry sig nämnvärt om vindkraftparker när verken väl tagits i bruk. Att klövviltet utsätts för viss störning under själva anläggningsskedet är inte roligt men oundvikligt. Med fåglar är det lite mer komplicerat så det lämnar vi därhän med hänvisning till en kommande sammanställning kring kunskapsläget som kommer att ges ut av Naturvårdsverket och Energimyndigheten.

När vindkraftverk byggs, oavsett om det rör sig om skogsbygd eller i slättbygd, blir det en hel del restytor. Restytor är ytor där man inte kan plantera skog eller bruka marken rationellt, ytor som helt enkelt lämnas därhän. Dessa ytor är potentiellt sett mycket lämpliga för viltvårdsinsatser, det är faktiskt så att man genom att utnyttja dessa ytor kan öka den biologiska mångfalden jämfört med hur situationen var tidigare. Vindkraftbolag är intresserade av positiva bieffekter när man projekterar områden, detta gör att man som jakträttsinnehavare sannolikt kan få hjälp att anlägga t.ex. viltåkrar. Inte minst stråken där man lagt ner kabel i marken borde vara lämpliga för sådana insatser. Det säger sig självt att en park med exempelvis 2 km kabel nedlagd i en 7-10 m bred korridor skapar en hyfsat stor total yta för viltvårdsinsatser bara i kabelgatorna. Att även markägare skulle vara glada om betestrycket koncentreras till något annat än nyplanteringar behöver väl knappast nämnas.

Med detta vill jag ha sagt att alla ni som berörs eller kommer att beröras av vindkraftprojekteringar i framtiden har mycket att tjäna på att försöka se möjligheter i projekteringen. Inled samtal med projektören för att tillvarata era intressen så tidigt som möjligt. Då ökar chansen att ni kan få ett jaktligt mervärde genom projekteringen!

Därmed inte sagt att alla vindkraftparker är lämpliga eller bra, men då får man ta strid i de fall då de är uppenbart olämpliga och utnyttja alla jaktfrämjande möjligheter i övriga fall.

Nätverket för klimat och kulturarv

2011-06-16T08:52:00.002+02:00

Nätverket för klimat och kulturarv administreras via Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads Universitet. Nätverket hittar man enklast via deras hemsida.

Kort om nätverket:

Nätverket samlar forskare, myndigheter och organisationer som intresserar sig för frågor om hur klimat påverkar kulturarv. Syftet är att tillsammans arbeta vidare med tillämpad forskning inom detta tvärvetenskapliga fält. Vår inriktning är att undersöka effekter av förändringarna och hur vi kan anpassa förvaltning och bevarande av kulturarvet till situationen.

Efter Nationella Vindkraftkonferensen

2011-05-19T10:59:00.002+02:00

Nu har presentationerna från Nationella Vindkraftkonferensen 2011 i Kalmar lagts ut på konferensens hemsida. Den som är specifikt intresserad av presentationen från projekt Vindkraft & Kulturmiljö hittar den här.

Ett litet verk som smälter in

2011-05-09T11:27:00.002+02:00

Ett litet verk importerat från Australien. Beläget utefter kusten mellan Falkenberg och Varberg. Trots att det hör hemma i en totalt annorlunda kulturmiljö och klimat smälter det bra in i den västsvenska lokalmiljön. Kanske beroende på sin klassiska design.

Översikt om vindkraft i Halland

2011-05-03T11:08:00.003+02:00

Länsstyrelsen Halland har med stöd från Boverket gjort en landskapsöversikt där lämplighet/tålighet för vindkraftetablering studerats.

Initiativet utgör ett bra helhetsgrepp på ett helt landskap. Ju fler sådana som finns som underlag destu enklare blir det för projektören att ta ställning till om det är värt att satsa på ett område eller inte. Det bästa hade givetvis varit om ett sådant här översiktligt arbete gjorts innan kommunerna gjord sina vindkrafttillägg till den översiktliga kommunala planeringen... Hur som helst, nu får projektören i alla fall ytterligare en vink om var det är lämpligt/olämpligt att gå vidare med projektidéer.

Arkeologisk konferens

2011-04-28T10:55:00.003+02:00

När detta skrivs pågår en av de största skandinaviska arkeologiska konferenserna i Kalmar. N-TAG, eller Nordic Theoretical Archaeology Group, har konferens på temat Multidisciplinary Archaeology. Detta sågs av oss som ett bra tillfälle att presentera vissa av våra resultat och tankar för en vetenskaplig fackmannapublik. Sagt och gjort, på sessionen Combining "facts": artifacts and ecofacts in archaeology presenterades lite av våra tankar kring hur man kan använda biologiskt kulturarv som en metod att verifiera eller identifiera äldre tiders landskapsbruk. Föredragets abstract löd:

Living Ecofacts – Aspects on Biological Cultural Heritage
Leif Häggström, Heritage Halland
In a project exploring the effects on cultural heritage by the construction of large scale wind mills one of the approaches are the effects on biological heritage. I will in this paper discuss some of the results, primarily the potential of using biological cultural heritage as ecofacts which can reveal past uses of the landscape. I.e. outland use which cause vague archaeological traces can be identified by distinguishing the biological cultural heritage in the area. By combining these results with historical documents and archaeological remains a more accurate sketch of past landscapes can be drawn. This will be exemplified.

Föredraget fick bra respons med en hel del frågor. Efter sessionens slut kom flera fram och ville prata om hur mani praktiken kan använda sig av det, samt inte minst problematiken med det biologiska kulturarvets legala status via rådande (icke-) tillämpning av fornminneslagen.

De sista resterna

2011-04-28T09:14:00.002+02:00

Vi har tagit upp platsen tidigare, de fyra verken i Kulltorp i Gnosjö kommun i västra Småland. Vad gäller kulturmiljön så konstaterade man i underlagen att:

Inga fornlämningar påverkas
Inga riksintressen för kulturmiljövården finns registrerade

Detta stämmer, med modifikation. Läget, en hög kulle i ett relativt flackt landskap, gör att verken syns långt och påverkar ett mycket stort landskapsrum. Det stämmer också at ingen registrerad fornlämning påverkades. Problemet var dock att:

Den kulturlämning, en backstuga, som fanns i området vid en snabb arkivkontroll visade sig har belägg från 1700-talet vilket enligt gällande praxis gör den till en fornläming istället för kulturlämning.
Ett röjningsröseområde, tidigare okänt, har vi vid våra besök hittat. Det är delvis täckt/förstört av en vägdragning mellan två verk.

Man kan utifrån detta projekt tydligt se att det behövs antikvariska insatser/kontroller i fält och inte bara ett snabbt avfärdande (även om det i detta fall gjordes av länsstyrelsen). Projektet demonstrerar också med stor tydlighet hur stora ytor som går åt vid projektering. Och då åsyftas endast ytor som direkt påverkas via schaktning, sprängning eller utfyllnad.

Hur som helst. Backstugan är borta och röjnignsröseområdet delvis förstört. I det område där backstugan låg kan idag en mindre stenröjd yta, en åkerplätt, skönjas samt en stenkantad grop, eventuellt en struka. Samt, vilket jag upptäckte igår, ett litet bestånd med låga ålderdomliga påskliljor. Antagligen ett stycke biologiskt kulturarv som genom uppöppnandet av skogens mörker åter blommat upp.

Vindkraft och vilt

2011-04-28T08:37:00.002+02:00

Eftersom mitt största fritidsintresse just nu är jakt brukar jag hålla ett öga på just jaktliga företeelser invid vindkraftverk. Inte minst därför att det i vissa jaktliga kretsar finns en stor oro för hur vindkraftparker påverkar möjligheten till jakt.

Igår när jag gjorde ett återbesök på en park i västra småland tog jag ovanstående bild. De senaste årens vintrar har varit hårda, vilket framför allt satt hård press på våra minsta hjortdjur, rådjuren. De har svultit, foster har kastats pga detta, djur har svultit ihjäl och vid skarsnö har rävarna gått hårt åt även vuxna rådjur. Det finns områden där vi på grund av hård vinter i princip helt saknade kid i fjol. Då är det glädjande att se att det på sina håll gjorts ansträngningar för att hjälpa viltet. En förutsättning för att kunna göra detta, när snön börjar närma sig meterdjup, är att det finns ett plogat vägsystem. Och det gör det vid vindkraftparker. Så bilden ovan visar en hög med regnskyddat hö som blivit över från vinterns fodringsinsatser.

Kanske kan viltvårdsinsatser likt dessa vara något för bolagen att ta till för att öka acceptansen för parkerna ute i bygderna? Rätt utförda foderinsatser minskar för övrigt betes- och bökningsskador på växande gröda och planteringar så det är fler än bara jägarna som gynnas!

Presentationer i Kalmar x2

2011-04-11T12:53:00.002+02:00

Två gånger med kort mellanrum under våren kommer vindKRAT & KULTURmiljö att presentera resultat i Kalmar.

Det första tillfället äger rum direkt efter påsk och sker på en arkeologisk konferens.

Det andra tillfället är på nationella vindkraftkonferensens andra dag, under ett pass som heter "Forskare presenterar aktuella rön..".

Intressant strategi

2011-03-11T13:09:00.004+01:00

För närvarande håller jag på att gå igenom en MKB för en planerad vindkraftprojektering utanför Lillhärdal i Härjedalen. Det finns en hel del lärdomar att dra av denna projektering som omfattar ett hundratal verk. Nedan följer lite spontana positiva och negativa associationer jag fått, systematiserade i punktform:

Positivt:

Att natur- och kulturmiljö behandlas i samma dokument.
Att man identifierat kompensationsåtgärder som gynnar både den biologiska mångfalden och kulturarvet!

Negativt:

Kulturlämningarna behandlas väldigt snävt inom området trots att det finns intressanta paralleller och referenser in närheten. Ett par mil VNV om projektområdet ligger en vikingatida bosättning, Slyos. Någramil rakt åt V ligger Ängersjö som utforskats i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vilket bland annat visat ett medeltida ursprung, även på flera fäbodvallar. De idémässiga och kulturhistoriska parallellerna till det aktuella projektområdet är uppenbara.
I ett samarbete mellan biologer och kulturvetare hade biologiskt kulturarv gott fått ett visst utrymme trots att det inte är praxis i dagsläget. Däremot har det ett intresse för såväl kulturhistorien som den biologiska mångfalden.

Kanske är det så att kompetens avseende kulturmiljöer är väldigt regional. Att det är svårt att identifiera det mest relevanta kulturmiljöelementen eller tendenserna i andra regioner än de där man är van att arbeta. Att vara spetskompetent på hela landets historia, fornlämningar och kulturmiljöer är givetvis en omöjlighet.

Men det kanske räcker att man kan teckna de generella kulturmiljödragen för ett projektområde?

Den ofarliga kärnkraften?

2011-03-11T13:02:00.002+01:00

Rätt ofta ser man argument att kärnkraften är den mest miljövänliga energikällan. Tanken är då att den ger väldigt mycket energi i förhållande till hur mycket växthusgaser den släpper ut i atmosfären. Det man inte brukar blunda för är problemen med slutförvaring. Dessa är i dagsläget långt ifrån lösta.

Men det finns andra problem. Visst är det ovanligt med olyckor, men de händer bevisligen och då blir kärnkraften vips väldigt farlig. T.ex. så brinner just nu ett kärnkraftverk i staden Onagawa som ligger i landskapet Miyagi i nordöstra Japan. Detta som en direkt följd av morgonens kraftiga skalv och efterföljande tsunami.

Så när man vulgärjämför (vilket ofta sker) kärnkraft och vindkraft måste man inse att kärnkraften har såväl direkta risker som mångtusenåriga risker. Dessa måste vägas in i argumentationen.

Två vanliga genvägar

2011-03-02T08:31:00.002+01:00

Ibland är det lättare att säga vad kulturmiljön inte är än att säga vad den är.

Det finns en tendens i MKB-er att man försöker ta genvägar. Det är förståeligt, varje genväg man kan ta sparar in pengar. Antingen i projektörens totalbudget eller så blir det mer vinst för underkonsulten. Detta ingår i spelet.

Det finns två vanliga genvägar som brukar tas när man skall beskriva vilka kulturmiljöer och fornlämningar som kommer att påverkas av en projektering.

Genväg 1: kulturmiljö = områden som pekats ut som riksintressen för kulturmiljön.

Problemet här är att riksintressena endast är subjektiva typexempel. De speglar inte nödvändigtvis vad som är områdets relevantaste kulturmiljöer. Sedan finns det riksintressen som fungerar väl ihop med t.ex. vindkraft.

Genväg 2: fornlämningar = platser som finns markerade i fornlämningsregistret/FMIS.

Problemet är att fornlämningsregistret inte är ett facit utan en indikation. Det är därför det i lagen finns möjlighet att på projektörens bekostnad leta efter nya fornlämningar genom en arkeologisk utredning. Att påstå att inga fornlämningar kommer att påverkas därför att det inte finns några fornlämningar registrerade inom projektområdet är att ta en stor medveten risk.

Dvärgbandmask

2011-02-26T19:23:00.003+01:00

Rätten att jaga räv kan ses som ett stycke kulturhistoria. Under de perioder jakten på högvilt var begränsad hade allmogen möjlighet att jaga räv. Nu finns det många anledningar att göra det. En stavas dvärgbandmask.

Tidigare idag for jag upp till Orust och deltog i en större rävjakt med ett 50-tal deltagare. Orust ligger nära det område, Lane Ryr, där man funnit rävar med dvärgbandmask. Om inte orusts kvot är fylls kommer antagligen de som fälldes under dagen att skickas till Uppsala.

Men det var inte det jag skulle nämna. Snarare det faktum att jag vid dagens andra såt hamnade något hundratal meter från ett vindkraftverk. Uppskattningsvis ett 70 meter högt verk. Trots att jag hade förstärkning av ljudet i mina kåpor lade jag inte märke till verket annat än visuellt när jag vände mig åt det hållet. Men det är jag det. Andra hade säkert låtit sig störas. Själv var jag koncentrerad på att följa ljudet av drevhundarna.

Förbud och tillfälle

2011-01-20T11:31:00.002+01:00

Vi har vid tidigare tillfällen lyft fram tillgängligheten till områden med vindkraftverk som något viktigt. Dvs det är viktigt att vindkraftetableringar inte minskar tillgängligheten. Men det gäller när etableringen är genomförd och verken är i drift. På bilden ovan ses en förbudsskylt, men den är motiverad av att området håller på att projekteras och skall betraktas som en enda stor och farlig byggarbetsplats.

Mölle och mölla

2011-01-20T11:29:00.003+01:00

Skylten pekar mot Järnmölle, en viktig plats för järnframställning under medeltiden. Då var hallands och skånes inland Danmarks bergslag.... I bakgrunden en modern vindmölla, väldigt nyuppsatt.

Kommentarer

2010-12-17T13:25:00.003+01:00

De senaste dagarna har möjligheten att kommentera inlägg upptäckts. Ett dussin kommentarer har rasslat in. Det är ju kul. Vad som är lite tråkigare är att det är inlägg med i princip samma innehåll som man kan hitta precis överallt på nätet. Samma argument och exempel. Om och om igen. Jag hade hoppats att denna blogg som försöker anlägga ett tydligt perspektiv i förhållande till vindkraft skulle generera något annat.

Syftet med bloggen är inte att vara "för" eller "emot" vindkraft. Syftet är att ge ett kulturarvsperspektiv på vindkraftproblematiken. För den stora expansion av vindkraft som vi i dag ser kan definitivt vara ett problem om den inte hanteras på ett för kulturarvet och kulturmiljön bra sätt. Samtidigt kan den ha stora positiva effekter på kulturarvet och kulturmiljön. Båda perspektiven försöker vi belysa.

Vi valde medvetet att dels tillåta anonyma kommentarer och dels att inte förhandsgranska kommentarerna. Vi drar oss också i det längsta för att radera kommentarer. Men det kräver att de som kommenterar på något vis försöker hålla sig till bloggens grundläggande syfte, det kräver även att de som kommenterar uppvisar netiquett.

Alternative Energy Revolution

2010-12-17T11:37:00.004+01:00

Kul strip från xkcd.

Kanske är det så det känns ute i bygderna om man missat att skapa en lokal förankring av projekteringen?

Av någon anledning hamnade bilden lite konstigt, men klicka på den så ser ni den i sin helhet.

Klimatförändring

2010-12-15T11:40:00.002+01:00

Kulturarvsbranschen börjar så smått vakna ur sin törnrosasömn och inser att klimatförändring och miljöförstöring är seriösa hot mot kulturarvet. Ett av sätten att möta hoten är att bryta vårt resursutnyttjande, t.ex. genom att ersätta koldioxidskapande energikällor med vindkraft.

Noah´s ark var ett EU-finansierat projekt som kartlade riskerna som kulturarvet utsätts för genom ett förändrat klimat. Några intressanta texter kan ni läsa här.

Hur stor plats tar ett vindkraftverk egentligen?

2010-12-15T11:31:00.003+01:00

Bilden är en sammanställning av uppgifter om uppställningsytornas storlek för vindkraftparker i skogsmark (mörkblå markering). Som jämförelse har den faktiskt ianspråktagna ytan vid ett tjugotal vindkraftverk lagts in. Skillnaden är markant.

Det som mätts in vid uppställningsplatserna är inte bara den grusade ytan utan allt som påverkat marken genom schaktning, sprängning, utfyllnad etc, dvs åtgärder som om de påverkar en fornlämning är tillståndspliktiga. Hade bara den permanent ianspråktagna ytan som grusats upp invid kraftverken mätts in så hade ytan blivit ungefär 20% mindre, vilket fortfarande är en stor avvikelse från vad som angivits i underlagen.

Sydöstra Dalsland

2010-11-02T10:52:00.005+01:00

Dalaborg, en ruin från en borg som var i bruk 1304-1430.

Bitvis är det tätt med verk, ändå står de i tydliga små grupper om 2, 3 eller 4 verk.

Flera verk höll på att byggas när vi besökte området.

I dagarna besökte projekt Vindkraft & Kulturmiljö slättbygden kring Frädefors/Brålanda/Mellerud i sydöstra Dalsland. Området har en hög uppodlingsgrad och verken syns på långt håll. De är grupperade i små grupper om 2-3 verk i varje grupp. I området finns alla storlekat av verk representerade, allt ifrån små hushållsverk på knappt 10 m höga torn till jättar med en navhöjd på lite drygt 100 m. Att det finns så stor variation i verkens storlek ger landskapet ett lite plåttrigt intryck. Höga och än högre verk står huller om buller. Rotorbladen snurrar i väldigt olika takt på de olika verken, vilket fångar blicken. Landskapet blir ganska svårläst med den rådande etableringsstrategin.

Den kanske viktigaste fornlämningen i området är Bolstad RAÄ 35:1, en medeltida borg som gick under namnet Dalaborg. Borgen bygdes 1304 och brändes ner 130 år senare under Engelbrektupproret. Borgen undersöktes arkeologiskt på 1930-talet och vårdas av länsstyrelsen. På 1990-talet förstärktes murarna. Från området kan man inte se några vindkraftverk, teoretiskt sett är det endast vindens sus i träden och vattnets kluckande som skulle höras på denna plats. Så är det nu inte. Tystnaden, eller snarare de naturliga bakgrundsljuden, störs av vinandet från ett vindkraftverk som ligger dryga kilometern bort. Ljudet är inte påtagligt, men det är lätt att uppfatta. Att platsen använda är uppenbart, stigarna är väl upptrampade och där finns åtskilliga bänkar och grillplatser som antyder att området fungerar som festplats sommartid.

Stämningsbilder

2010-11-02T10:46:00.001+01:00

Vilken vindkraftpark är mest välkomnande?

2010-11-02T10:39:00.003+01:00

Man kan hantera en vindkraftetablering på många sätt, såväl i projekteringsstadiet som när den finns på plats. På bilderna ovan finns två olika exempel på skyltning inom två olika parker. Vilken kan man förvänta får störst acceptans av förbipasserande och boende i lokalmiljön?

Lågbudgetmontering?

2010-11-02T10:38:00.002+01:00

Är mobilkranen för dyr får man ta det som står till buds....

Förbudsskyltar i Kulltorp, uppföljning

2010-10-19T08:54:00.001+02:00

För ett tag sedan skrev vi om fyra kraftverk i Kulltorp. Verk där man satt upp skyltar på vilka det står: Obehöriga äga ej tillträde. Igår svarade Gnosjö kommun på vår förfrågan om de givit tillstånd till denna skyltning. Det hade de ej. Projekt vindkraft & kulturmiljö inväntar svar från länsstyrelsen om de givit tillstånd till TV/videoövervakning av området.

Klimateffekter på kulturmiljön

2010-10-15T10:24:00.003+02:00

Torsdagen den 14 oktober deltog undertecknad i ett endagsseminarium om klimatförändringar och dess påverkan på kulturarvet. Seminariet arrangerades på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Det var ett samarrangemang mellan PRE-MAL och Nätverket Klimat och Kulturarv.

Det är uppenbart att de klimatförändringar vi börjat uppleva och kommer att uppleva i framtiden även kommer att påverka vårt kulturarv. Frågan är bara hur. Denna fråga stod i fokus för seminariet Klimatförändringar påverkar även kulturarvet - men hur?

Seminariet rörde sig mellan stort och smått, från det mikroskopiska till ras och erosion som påverkar hundratals hektar. Kulturarvsproblemen spänner från landskap till hus/fornlämning till samling/föremål. Att vi i Sverige ligger relativt långt efter när det gäller att riskbedöma klimatförändringarnas inverkan på kulturarvet är uppenbart. En liten koll i vår omgivning ger inblickar i hur man arbetar i andra områden:

Klimakommune, norsk site för kommunal planering med relativt riklig information om effekter på kulturarvet.
Den norska riksantikvarien har haft ett större projekt om klimatförändringarnas inverkan på kulturarvet.
Engelska national trust ägnar en del av sin website åt klimatförändringar. Något som påverkar en hel del av deras kulturhistoriskt värdfulla bebyggelse.
För svenskt vidkommande så finns det en lite del på klimatanpassning i värmland som ägnas åt kulturarv.

I mångt och mycket handlar frågan om att hantera och förebygga risker av olika slag. Fyra av föredragen ägnades åt den bruna pälsängern som är en relativt ny art i de skandinaviska länderna. Den lilla skalbaggens larv är ett seriöst hot mot samlingar som innehåller naturmaterial så som läder, skinn, päls, ull och fjädrar. Ökande medeltemperatur befaras gynna den bruna pälsängerns spridning och reproduktion. Den är definitivt något att hålla ögonen öppna för i kulturarvsinstitutionernas samlingar.

En förändring av havsvattentemperaturen kan medföra att vi får livsbetingelser som gynnar skeppsmasken i det tidigare förskonade innanhavet Östersjön. Detta handlade ett föredrag om. Wreckprotect heter projektet som har en internationell website.

En representant från brittiska National Trust redogjorde för aktuella problem och erfarenheter som de gjort vad gäller fornlämningar och kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Det för närvarande största problemet verkar röra tillfälliga störtfloder. Ett exempel på lokala extremväder som verkar vara i ökande. Det positiva är dock att äldre bebyggelse verkar tåla att tillfälligt utsättas för vatten bättre än moderna byggnadsmaterial och byggnationslösningar.

Kyrkornas ute och inneklimat har det forskats om. Mögel finns i större eller mindre utsträckning i princip alla kyrkor. Speciellt i olika mikroklimat (skåp, bakom tavlor, i orglar etc) trivs möglet. En speciell sorts mögel som i princip enbart finns i kyrkor har identifierats, den är bra på att överleva och verkar bida sin tid för att växa till under de korta stunder som betingelserna är goda dvs när temperaturen och luftfuktigheten stiger i samband med att kyrkan används...

Dagen visade tydligt att arbetet med relationen klimatförändring - kulturarv måste bedrivas internationellt samt tvärvetenskapligt. Dels för att få tillräcklig finansiering för forskning och dels för att hitta rätt forskare. För närvarande verkar trenden vara att använda olika GIS-verktyg för att försöka identifiera riskområde/objekt.

Vindkraft är ett sätt att ändra vår energianvändning så att mindre långtidsbundet koldioxid släpps ut i atmosfären, vilket är positivt för kulturarvet eftersom många av de framtida hot som hänger över kulturarvet har med ökande medeltemperatur, (regionalt) ökad nederbörd, samt extremväder att göra.

Att glömma det uppenbara

2010-10-15T09:57:00.004+02:00

Tydliga spår av torvtäkt utefter Jägmästarevägen som löper genom projekteringsområdet.

Göteborgs Energi planerar en vindkraftpark om ett dussin verk vid Sätila/Lygnern i södra västergötland. Man har inte lyckats få med sig lokalbefolkningen utan snarare skapat ett ganska kraftigt lokalt motstånd som bland annat ventilerat sina åsikter friskt i lokalpress (Markbladet) och regionalpress (Borås tidning).

Eftersom ett par av forskarna i detta projekt i olika sammanhang haft med området att göra så har vi haft intresse av att följa ärendet och hur man hanterat kulturmiljön. Det finns några saker som är värda att kommentera och lyfta fram. Själva kulturmiljögenomgången är relativt gedigen även om det finns anledning att komplettera den på ett par punkter. Men så är det i princip alltid. T.ex. är det förvånande att man, när man beskriver konsekvenser på riksintressen och objekt i den kommunala bevarandeplanen inte relaterar dessa till de verk som faktiskt redan finns i trakten och den effekt de har på objektet/miljön i fråga.

I underlaget konstateras det att området som helhet framför allt är utmark (huvudkällan är en ca 10 år gammal forskningsinsats utförd av projektmedarbetaren Örjan Hill). Man nämner ett antal utmarksaktiviter, t.ex. jakt, bete, torvtäkt etc. Rent metodiskt har man inventerat nya vägdragningar och uppställnignsplatser till fots samt bilinventerat de vägar som skall breddas. Det är då förvånande att man inte nämner de spår av torvtäkt som finns i ett par av mossarna som ligger intill en av vägarna som kommer att breddas (Jägmästarevägen). Det är en kulturmiljö som minner om en äldre tids resursutnyttjande, ett resursutnyttjande som inte bedrivs på detta vis längre.

En annan intressant observation är att Göteborgs Energi anger att uppställningsplatserna kommer att vara ca 1300 m2 stora. Inom projekt vindkraft & kulturmiljö har vi ännu inte stött på en enda uppställningsplats i skogsmark som understiger 2500 m2. Det skall bli intressant att se om GE lyckas uppfylla den förutsättning man själv satt upp.

Vindkraftforskning i fokus 2010

2010-09-23T11:37:00.003+02:00

I november går konferensen Vindkraftforskning i fokus 2010 av stapeln i Göteborg. Projekt Vindkraft & Kulturmiljö är inbokat kl 10.30-12.00 den andra av dagarna.

Hinder i kulturlandskapet

2010-09-03T09:23:00.006+02:00

TV/videoövervakning mitt i kulturlandskapet..... Vi kommer att höra efter med länsstyrelsen för att utröna hur man argumenterat för att få detta till stånd.

5-600 meter från verken står skyltar att obehöriga inte äga tillträde. Skyltar som dessa är problematiska och ger vindkraftmotståndet rätt i deras argumentering att projektområden blir otillgängliga för allmänheten. Denna plats utgör traktens bäsa utsiktspunkt, vilket innebär att den som vill uppleva kulturlandskapets storslagenhet inte tillåts göra detta.

Ett av de argument som man ofta ser från vindkraftmotståndare är att stora markområden blir avspärrade för allmänheten. I de allra flesta fall är detta fel. Vindkraftverken brukar innebära att möjligheten att köra ut i tidigare otillgängliga skogsområden ökar. Det innebär att folk som vill besöka nya landskap, platser och tidigare otillgängliga fornlämningar i områdena får större möjlighet till detta. Så har det varit vid samtliga hundratalet vindkraftverk jag hittills besökt. Men igår stötte jag på något jag inte sett tidigare.

Vid de fyra krafverken i Kulltorp i Gnosjö kommun fanns dels angivet att obehöriga ej äger tillträde och dels att området TV/videoövervakas. Att vägarna upp till verken är avspärrade med vägbomar är inget problem, det är vanligt även vid skogsbilvägar. Problemet ligger i att man anger att stora naturområden inte får besökas av gemene man. Detta är precis vad vindkraftmotståndare brukar ange som argument när de motsätter sig vindkraftetableringar. Vi kommer att utvärdera i vilken utsträckning detta är juridiskt och etiskt överrensstämmande med allemansrätten. Däremot kan det genast konstateras att skyltning av detta slag inte gynnar vindkraften i den allmänna opinionen.

Biologiskt kulturarv

2010-08-25T10:38:00.002+02:00

Bilden föreställer en husgrund med tydligt spismursröse i 30-40 årig granskog. Som så ofta är marken kring ett torp allt för näringsrik för att vara riktigt lämplig för granplantering, träden blir brådvuxna och faller lätt i stormar. I detta fall finns ett halvdussin rotvältor i resterna efter mangårdsbygggnaden.

I anslutning till husgrunden ovan finns tydliga murar som avgränsar dels gårdstunet och dels inägomarken. I kanten på gårdstunet invid en jordkällarrest hittades detta biologiska kulturarv. Det rör sig om ett ståtligt äppelträd, vilket dött på grund av de kringväxande granarna. Trädet hade kunnat räddas om man hållit avstånd till det när området planterades igen, alternativt hade man kunnat röja fram det när området röjdes eller förstagångsgallrades. Ett äppelträd är uppskattat av såväl fältvilt som insekter och fåglar. I dagsläget kan vi inte veta om trädet var något av de vanligaste sorterna eller om det utgjorde ett unikum värt att spara i genbank.

Inom många vindkraftparker som anläggs i skogsmark finns det backstuge-. torp- och gårdsruiner. Ofta finns det vid dessa kvar spår av vad som odlats eller brukats. Där kan finnas nyttoväxter så som bärbuskar och fruktträd, men även förvildade rotfrukter, humle och annat spännande. Där kan även finnas blommande växter av olika slag, t.ex. syrén, påskliljor, irisar eller rosor. Ofta kan man med enkla medel röja fram och förbättra livsbetingelserna för dessa växter. Sådana enkelt genomförda insatser gynnar djurlivet i området samtidigt som det ökar besöksvärdet på platsen.

Skalundahögen

2010-06-11T11:29:00.003+02:00

Vindkraftverken i Skalunda från syd

Vindkraftverken står knappt 700 meter från Skalunda hög (Skalunda raä 1). De är synnerligen påtagliga. Precis sydost om högen ligger en medeltida kyrka med bland annat en inmurad runsten. Där finns också ytterligare förhistroiska gravar.

Skalunda hög i Lidköpings kommun är lite av ett nationalmonument för västgötarna. Det som inte framgår av bilden här ovan är att högen är 65 m i diameter och 6-7 m hög. Den spontana reaktionen när man kommer till högen är att dess upplevelsevärde kraftigt skadats av vindkraftverken. Å andra sidan bidrar även träden i högens närhet till att intrycket av den enorma högen minskar.

Det begagnade landskapet

2010-06-11T09:37:00.003+02:00

Ett nyligen omvandlat landskap. Området var tills nyligen uthyrt till försvaret som bombmål. När arrendet avslutades var området helt igenväxt med vass. Nu har en betesförening startats av de drygt 30 markägarna och en enda stor beteshage om ca 180 hektar har skapts. Detta är ett bra exempel på när man höjer värdena i ett landskap, såvälde ekonomiska som de biologiska och upplevelsemässiga.

Modernt jordbrukslandskap i fd Skaraborgs län. Platt jordbrukslandskap där allt fler vindkraftverk sätts upp. I dagsläget är det svårt att avgöra om man har en övergripande plan för vindkraftexpansionen eller om man tar ställning till ansökningarna om etablering allt eftersom de dyker upp.... Den övergripande effekten på landskapet blir helt olika beroende på vilken strategi som tillämpas.

I dagarna hölls en konferens i Lidköping på temat Det begagnade landskapet - använt, vårdat, värderat. Konferensen kretsade kring landskap och landskapsvård. I centrum stod tre olika projekt finansierade genom RAÄs fou medel. Projekten kretsade kring ägande & bruk, den europeiska landskapkonventionen samt förvaltingens praktiska effekt på landskapet. På konferensen möttes representanter från många olika inriktiningar med intressen i frågan. Allt ifrån landskapsforskare till länsstyrelser, konsulter och LRF deltog.

Det är uppenbart att man från praktikernas sida efterlyser verktyg till hur man kan bedriva en god landskapsvård, eller snarare hur man kan utnyttja landskapet maximalt utan att i allt för hög grad våldföra sig på det. Detta gäller allt landskapsbruk ifrån jord- och skogsbruk via infrastruktur till vindkraft. Praktikerna har ofta svårt att ta till sig teoretikernas emellanåt abstrakta modeller av verkligheten. Man vill ha svar på frågan HUR? Men även VAR? Detta ligger helt i linje med den gamla svenska traditionen av toppstyrning.

På frågan HUR finns i dagsläget inget bra svar, men de goda exemplens pedagogik poängterades.

På frågan VAR poängterades att vi måste komma ifrån den "negativa" lokaliserignsprincip som nu råder, dvs att man identifierar så många kategorier av värden som möjligt och placerar exploateringen/aktiviteten i gränszonen där det finns så få intressen som möjligt för att istället sträva efter att medvetet identifiera bästa möjliga placering och modifiera den på lämpligt sätt.

Landskapet skall inte reduceras till en kuliss, det måste finnas en möjlighet att praktiskt bruka det. I detta sammanhnag lyftes den minskande nationella självförsörjningen fram. Det är med andra ord en dynamik mellan bruk och vård som eftersträvas.

Legotillverkning

2010-05-26T09:18:00.003+02:00

Igår när jag kom hem från jobbet kom min son, 3 år, mig till mötes. Han strålade av glädje när han höll fram det han hört att jag allt för ofta pratar om hemma vid matobordet: en vindsnurra. Legotillverkad.

Ibland känner man sig lätt miljöskadad. Samtidigt stolt.

500 kvadratmeter uppställningsyta?

2010-05-25T13:48:00.003+02:00

I MKB-n som beskriver den förutspådda effekten på miljön inför denna vindkraftetablering kan man läsa:

Ingreppen i naturmiljön blir minimalt och sker enbart vid anläggningen av sex
nya anslutningsvägar och på de sex platser där de planerade verken kommer att
uppföras. Här kommer fundament och plan att byggas på ett område på ca 500 m2
per plats.

Detta är uppenbarligen en försköning eller grov underskattning av den faktiska påverkan. Just denna uppställningsplats har inte mätts in, men det kommer att göras. Uppskattningsvis är den mellan 3000 och 4000 m2 stor. Dvs i samma stolek som de i Oxhult.

Frågan är om det rör sig om medvetna lögner eller bara försumlighet. En annan fråga är hur vanligt det är att den angivna ytan skiljer sig från den faktiska.... Grovt generaliserat så kan man hävda att det i mkb-er brukar anges att uppställningsplatserna kommer att vara ungefär 2000 m2 stora. Utifrån vad vi hittills sett verkar det dock vara i underkant.

Uppföljning av en RAÄ-rapport

2010-05-25T09:43:00.001+02:00

År 2000 publicerade RAÄ (Riksantikvarieämbetet) en rapport i sin serie om Kulturmiljöövervakning, rapporten benämndes fallstudie och har titeln ”Kulturmiljö och vindkraft”. I rapporten diskuteras ett tiotal fallstudier utifrån vilken påverkan enskilda vindkraftverk eller mindre parker har på kulturmiljön i området. Inom föreliggande projekt har vi återbesökt ett par platser för att se om samma bedömning av påverkan skulle göras nu, lite drygt 10 år senare. Nu skall man vara medveten om att mycket har förändrats på dessa 10 år. Vindkraftverk är betydligt vanligare i den svenska landskapsbilden idag än för 10 år sedan, vilket gör att betraktaren har en annan syn på och förförståelse vad gäller vindkraftverk. De betraktas rimligen som något naturligare idag än för 10 år sedan. Precis som ensilagebalar dagens jordbrukslandskap betraktas som något fullt naturligt – trots sin plastiga fulhet – på ett helt annat sätt än för bara 25 år sedan. Idag är verken betydligt större än vad som var aktuellt när RAÄ gjorde sin uppföljning. De nedanstående två blogposterna tar upp de två fallstudier från RAÄs rapport som vi följt upp.

Uppföljningsexempel: Västgötskt odlingslandskap

2010-05-25T09:21:00.002+02:00

Det 23 m höga vindkraftverket är placerad invid en gård. Bilden har nästan samma utsnitt och fotopunkt som motsvarande bild i RAÄ-rapporten.

En bild med ungefär samma fotopunkt men annat bildutsnitt än i RAÄ-rapporten. I RAÄ-rapporten anses verket vara i konflikt med kyrkan.

Kyrkan och vindkraftverket i Vilske-Kleva sett från väst. såväl kyrktornet som rotorbladet anas i trädtoppshöjd, verket kan inte anses vara dominerande i landskapet dess storlek gör det snarast diskret.

Skörstorps kyrka i den östra delen av Falbygden, strax innan kommungränsen till Tidaholm. Den medeltida kyrkan är diskret placerad i en sänka invid en vägkorsning. En grupp om tre vindkraftverk står på en åsrygg någon km öster om kyrkan. Verken dominerar landskapet, det föreligger dock ingen egentlig konflikt då kyrkan inte är monumentalt bygd utan just utmärks av sin diskreta placering.

I Vilske-Kleva på Mössebergs västsluttning ligger en kyrka, 200 m SV om kyrkan står ett gårdskraftverk. Verket är inte mer än 23 m högt. Verket ligger invid en gård, neddraget i sluttningen. RAÄs kommentar löd:

Trots vindkraftverkets ringa höjd drar det till sig uppmärksamheten och påverkar
kraftigt upplevelsevärdet av kyrkomiljön.

Samt:

Ett större respektavstånd till kyrkan skulle i första hand ha eftersträvats,
även om en annan lokalisering inte löst konflikten med vindkraftverket som
konkurrerande faktor i kulturlandskapet som helhet.

I dagsläget känns bedömningen som föråldrad. Det rör sig om ett drygt 20 m högt verk, ett verk som i princip är jämnhögt med kyrktornet och i höjd med trädtopparna. I jämförelse med de verk som är aktuella idag är verkets påverkan på kulturlandskapet mycket ringa, om man ens kan säga att någon konflikt föreligger. Som en jämförelse finns här en bild på en intressantare kyrka (Skörstorps ka)från samma område, med verk någon kilometer bort. Trots avståndet utgör dessa, modernare och mycket större verk, ett större intrång på kyrkomiljön än vad det lilla verket i Vilske-Kleva utgör. Skörstorps kyrka är dock oansenligt placerad i en sänka, knappast tänkt att ses annat än när man kommer över de omgivande åsryggarna. Placeringen innebär att kyrkan redan på förhand underordnar sig landskapet och vindkraftverkens dominans i landskapet behöver inte uppfattas som konkurrerande med kyrkomiljön.

Uppföljningsexempel: Kustskog

2010-05-25T09:13:00.003+02:00

Bilden ovan är tagen från samma fotopunkt och med samma utsnitt som den bild som illustrerar RAÄ-rapporten

Kustskogsexemplet som RAÄ studerade ligger någon km söder om den lilla fiskebyn Sannäs i Tanums kommun i norra Bohuslän. Verken är sju till antalet och 50 m höga. De ligger i ett bergsområde mellan två bygder, Sannäs och Grebydalen. RAÄ gjorde bedömningen att verken inordnar sig i kulturlandskapet i stort trots att anläggningarna klart påverkas. Det är en bedömning som håller. I jämförelse med moderna verk måste det framhållas att den platsspecifika skadan som verken på denna plats gör är mycket ringa. De planer som anlagts på uppställningsplatserna är klart mindre än skogsbruksvägars vändplaner. Det är inte många hundra kvadratmeter som går åt per verk. Vilket kan jämföras med de moderna stora verken där uppställningsplatsernas yta sällan understiger 3000 kvadratmeter, oavsett vad projektören angett i beslutsunderlagen.

Att verken söder om Sannäs restes i mitten av 1990-talet, när det pågick som mest forskning kring hur man motverkar nedbrytningen (främst orsakad av luftburna föroreningar) av områdets världsunika hällristningar kan ses som en positiv paradox, där vindkraftprojektering har indirekt positiv inverkan på kulturarvet.

Vertikal vindkraft

2010-05-12T11:25:00.003+02:00

I vintras öppnades ett vindkraftverk med en annorlunda teknisk lösning i Falkenberg. Företaget vertical wind ligger bakom verket som skall ingå i en grupp om fyra verk, bekostade av falkenbergs energi.

Vi har åkt förbi verket ett flertal gånger utan att det snurrat, men i morses så var det igång och vi kunde bilda oss en uppfattning om hur verket påverkar sin omgivning. På håll är det mindre påtagligt än övriga verk, övriga verk är dock större så frågan återstår om hur man uppfattar situationen om effektmässigt jämnbördiga verk jämförs. Detta vertikala verk har ett uppenbart problem. Det kan skapa en synvilla. Synvillan innebär att man uppfattar att rotorn snurrar åt fel håll samt är vinklad. Sannolikt beror detta på de snedställda stagen vilka när rotorn snurrar skapar synvillan. Kanske kan detta undvikas genom en annan stagkonstruktion. Synvilllan innebär att verken blir en oundviklig fixpunkt i landskapet och dominerar över övriga föreeelser i högre grad än andra verk. Genomskådas synvillan är vår initiala uppfattning att verket är mindre dominerande än horisontella verk, med den brasklappen att vi inte kunnat jämföra verk av samma kapacitet.

Storlek på uppställningsplatser

2010-05-10T13:41:00.002+02:00

I en MKB vi kikat på anges storleken på uppställningsplatserna där vindkraftverken skall byggas till i genomsnitt 1300 kvadratmeter. Detta har kontrollmätts i fält med gps. Uppställningsplatserna, grusplan samt den yta som schaktats av eller fyllts ut, var i genomsnitt 4700 kvadratmeter stora. Den minsta var 2700 kvadratmeter stor emdan den största var på hela 9000 kvadratmeter. Skillnaden gentemot vad som uppgavs i MKB-n är minst sagt anvärkningsvärd. Vi kommer att följa upp detta och undersöka vad det beror på samt om man tagit mer yta i anspråk än angivet på de platser man ansökt om tillstånd till arkeologiska undersökningar...

Nytt och gammalt

2010-04-12T13:16:00.004+02:00

Det är allmänt vedertaget att hårt industrialiserade landskap lättare kan inkorporera vindkraftverk än ålderdomliga opåverkade landskapsutsnitt. I hårt exploaterade landskap kan vindkraftverk till och med förstärka den historiska dimensionen i landskapet.

Väröhalvön strax norr om Varberg är mycket hårt exploaterad. Där ligger såväl Ringhals kärnkraftverk som Värö bruk (Södra cell Värö). Det sistnämnda är ett sulfatmassabruk. På udden har man nyligen uppfört en handfull vindkraftverk. Läget är bra, vindtillgången till fyllest vilket inte minst märks genom att det finns flera gamla väderkvarnar i trakten. Genom att vindkraftverk har uppförts minskar industribyggnadernas dominans i miljön och vindkraftverken påminner om att det finns andra resurser att utnyttja. Kraftverken återknyter också till de gamla möllorna i bygden, vilket kan ses som en förstärkning av ett av traktens kulturmiljömässiga karaktärsdrag

Ny medarbetare

2010-04-12T11:44:00.002+02:00

Nu kan vi stolt avslöja att vi hittat en ny biolog till projektet. Leif Björkman var dessvärre föranledd att hoppa av men har nu ersatts av Örjan Hill (Hill kulturhistorisk forskning).

Örjan har stor erfarenhet av att skriva på uppdrag, bland hans fina alster märks kanske De gamle och skogen allra tydligast. Örjan lever och verkar framför allt i skogsbygd, han arbetar med såväl privatpersoner som skogsbolag och länsstyrelsen som uppdragsgivare. I samband med en satsning på fornlämningar i skogsmark gjordes en film om kulturmiljöhänsyn i skogsbruk, i flera klipp figurerar Örjan, men ett om biologiskt kulturarv kan särskilt framhållas.

Det är skillnad på storlek och storlek

2010-03-29T14:07:00.003+02:00

Läser för ögonblicket i en MKB och häpnar över vissa uppgifter. Det står att ett område på 1300 kvadratmeter kommer att tas i anspråk för anläggning av fundament, plats för lyftkran mm.

I verkligheten var den yta som fyllts ut, planats ut eller på annat sätt schaktats på 9000 kvadratmeter! Vi var på plats och mätte...

Vi kommer systematiskt att undersöka hur stora ytor som tarvas vid anläggning, så här stora avvikelser är inte något som gynnar branschens trovärdighet.

Skogens biologiska kulturarv

2010-03-29T13:18:00.001+02:00

Biologiskt kulturarv är en av ingångarna till kulturmiljön i detta projekt. För några år sedan publicerade RAÄ en bra rapport om biologiskt kulturarv i skogsmark, den hittar ni här.

Kulturarv-vindkraft-turism

2010-03-29T08:40:00.003+02:00

I mitt lokala annonsblad kunde man häromveckan (precis som alla veckor) läsa kritiska insändare om en planerad vindkraftpark i kommunens västra del. Just denna lyfte fram kulturarvsaspekten med följande ord:

Vi talar om en kulturbygd som kommer att vanställas till oigenkännlighet och
förlora sin attraktionskraft för bosättning och rekreation

Uttalandet är intressant och för mina tankar till en Skotsk studie där man undersökte turisters upplevelser av vindkraftparker i västra skottland (Argyll & Bute). Dvs ett område som turister framför allt besöker på grund av dess natur samt dess värden som kulturbygd. Vad kom man då fram till i studien ”Tourist Attitudes towards Wind Farms”?

I undersökningen intervjuades 307 turister. Frågorna kretsade kring: besöksfrekvens, vad som lockade dem till området, om det fanns något i omgivningen som störde, om man kom ihåg var man sett vindkraftverk, om man planerar att komma tillbaka till området etc.

Huvuddelen av de intervjuade hade varit i området förut (60%) och det var naturen och kulturlandskapet, dvs sceneriet, som lockade dem till området. På den direkta frågan om det fanns något som gjorde området oattraktivt svarade en majoritet ”inget”, den högsta negativa responsen gällde ”för mycket skräp” (3%). De flesta hade sett vindkraftverk men kunde inte peka ut var de sett dem. Det intressanta är att av de som hade ett minne av att sett vindkraftverk så ansåg 43% att de utgjorde ett positivt inslag i miljön medan 8% ansåg att de utgjorde ett negativt inslag.

Dessa siffror är givetvis inte direkt översättningsbara till svenska förhållanden, sannolikt därför att miljöbelastningen i Storbritannien över lag är extremt hög och i det perspektivet är en ”ren” energikälla som vindkraft något mycket positivt.

Rapporten är intressant nog att läsas. En sammanfattning hittar man här.

Genomförd presentation samt abstract

2010-03-15T12:56:00.002+01:00

I fredags, den 12 mars, presenterades projektet vid den årligen återkommande Västsvenska arkeologidagen på Göteborgs Universitet. Detta är ett tillfälle då aktuell arkeologi i västsverige belyses av de olika aktörerna. Deltar gör arkeologer från olika firmor/museer, studenter samt handläggare från länsstyrelsen. Det är ett bra tillfälle att nå ut med information till kulturmiljösektorn. Ungefär 100 personer deltog på seminariet.

Idag 15 mars är sista dagen att skicka in abstracts till Nationella Vind. Ett sådant går med mailen så fort det är korrekturläst.

Förändringar i projektgruppen

2010-03-03T08:10:00.003+01:00

Projektet har råkat ut för ett smärre bakslag. Vår biolog har känt sig tvungen att dra sig ur projektet och sökandet efter en ny har vidtagit.

Sedan är det glädjande att Maja Lindman, byggnadsantikvarie på Kulturmiljö Halland återkommit fårn föräldraledigheten. Hon ingick i den ursprungliga projektgruppen men ersattes en tid av Björn Ahnlund. Nu träder Maja åter in i projektet. Välkommen tillbaka Maja!

Accept

2010-02-24T08:56:00.002+01:00

En reviderad version av debattartikeln om preparatsvärde har nu accepterats av Fornvännens redaktion. Begrepp som preparatsvärde, pietetsvärde och bruksvärde brukar tas upp i kulturmiljödelen av MKB-er och liknande underlag. Att begreppens innebörd diskuteras och definieras är därför viktigt.

Presentation i västsverige

2010-02-18T08:41:00.003+01:00

Den 12 mars kommer projektet att presenteras på "Västsvensk arkeologidag" som är ett sedan snart 15 år en årlig samlingspunkt för arkeologer i Västsverige. Såväl arkeologer från universitet som från länsstyrelser och uppdragsverksamheten på museer, RAÄ och privat sektor deltar. Ett bra läge att uppmärksamma projektet brett inom branschen.

Vår presentation står som första programpunkt. Hela programmet hittar ni här.

Vindkraftpresentation för journalister

2010-02-01T11:52:00.002+01:00

För ett par veckor sedan var det miljöforskningsdagar för journalister på Naturvårdsverket. Första dagen handlade om vindkraft och den andra om biologisk mångfald. De flesta presentationerna finns nu tillgängliga på naturvårdsverkets hemsida. Den intresserade finner bland annat en presentation från detta projekt men även aktuell forskning kring vindkraftens buller, relation till fåglar mm.

Biologiskt kulturarv

2010-01-18T13:06:00.002+01:00

En av de aspekter av kulturarvet som undersöks i detta projekt är det biologiska kulturarvet. Då är det glädjande att notera att centrum för biologisk mångfald i sitt senaste nummer av biodiverse har just biologisk mångfald som tema. Vi hävdar att denna aspekt av kulturarvet allt för ofta hamnar mellan naturvårdens och kulturmiljövårdens ansvar och därför ofta glöms bort eller nonchaleras.

Begreppet preparatsvärde

2010-01-12T12:51:00.002+01:00

Begreppet preparatsvärde används ganska ofta när kulturmiljöer belyses i mkb-er och frivilliga utredningar. Begreppet är av stor betydelse för hur en lämning skall klassificeras, om en räknas som fast fornlämning eller övrig kutlruhistorisk lämning. Denna uppdelning får stor betydelse för hur lämningen hanteras i den fortsatta prövningen utifrån lag (1987:950) om fornlämningar mm.

För ungefär 5 minuter sedan skickade jag in en debattartikel om begreppet till den mest spridda arkeologiska vetenskapliga tidskriften i Sverige, Fornvännen. Jag meddelar så fort jag vet om artikeln accepterats eller ej.

Lästips

2009-12-16T11:30:00.002+01:00

Det finns en hel del aktörer som gör analyser av kulturmiljön inför kommande vindkraftprojekteringar. Kvaliten och ambitionsnivån på rapporterna varierar, ofta beroende på vilka förutsättningar som givits i det enskilda fallet. Ett intressant exempel på en brett upplagd analys av kulturmiljön är den förstudie som Jönköpings läns museum gjort åt Vattenfall inför en planerad projektering mellan Jönköping och Nässjö. I detta fall har man inte nöjt sig med en fornminnesinventering och översiktlig kartanalys utan gjort en ambitiösare kulturgeografisk analys än vad som är brukligt men även haft en byggnadsantikvarie inkopplad. Detta innebär att man sett till kulturmiljöns bredd på ett sätt som är allt för ovanligt. Rapporten rekommenderas varmt som ett gott exempel på hur man kan arbeta.

Miljömässig kompensation

2009-12-14T14:16:00.002+01:00

Det är fullt möjligt att tänka i termer av miljömässig kompensation när man gör ett intrång i en miljö. Jag vet inte i vilken utsträckning detta utnyttjas i samband med vindkraftprojektering, men möjligheten finns och frågan är om man inte skulle kunna närma sig vissa intressegrupper på detta vis. Kanske framför allt de som värnar naturintressen. Kan man t.ex. styra bort stora rovfåglar från område genom att utfodra i ett annat lämpligt område och därigenom undvika att de karismatiska djuren slås ihjäl när de utnyttjar termikströmmarna i närheten av vindkraftverken?

I samband med infrastruktursatsningar har man inom vägverket arbetat en del med miljömässig kompensation. En intressant publikation från Vägverket region syd i samarbete med länsstyrelsen i skåne län beskriver det hela på ett bra sätt.

Fägata och kraftkabel

2009-12-10T13:11:00.003+01:00

När ett vindkraftverk och tillhörande infrastruktur väl byggs är det viktigt att forn- och kulturlämningar i direkt anslutning till projekteringen markeras så att man uppmärksammas på dem när insatserna görs. I detta fall är de en fägata som markerats och en kraftledning som grävts ner precis norr om fägatans ena vall/mur. Fägatans kant har markerats med gängse markeringsband.

Vindkraft och skogsbruk

2009-12-10T13:05:00.003+01:00

Bilderna föreställer två verk i mark där skogsbruk i industriell skala bedrivs. I det övre fallet kommer man att på ett bra sätt kunna utnyttja vindkraftverkets väg i samband med en kommande gallring. I det nedre fallet kommer vägen att kunna användas för uttransport av slutavverkat virke då en slutavverkning är att förvänta innan vindkraftverket tjänat ut om 30 år.

Men vad har detta emd kulturmiljö att göra? Jo ett av de stora hoten mot fornlämningar i skogsmark är skogsbruksåtgärder och anläggandet av skogsbilvägar. Genom vindkraftparken i detta område har en mycket välutvecklad infrastruktur med god bärighet etablerats och undanröjt behovet av nya skogsbilvägsystem vilket gynnar kulturarvet då vindkraftverkens vägar kontrolleras i samband med de arkeologiska insatser som genomförs inför en projektering.

Dessa verk ingår i Oxhultgruppen.

Dokumentation från "Forskning om vindkraft i forkus"

2009-12-08T08:07:00.001+01:00

Dokumentationen från den öppna konferensen Forskning om vindkraft i fokus finns nu online.

Intressegrupp som hårdbevakar vindkraft

2009-12-07T13:15:00.003+01:00

Föreningen Danske Torpare är till för danskar som äger och brukar fastigheter för fritidsändamål i Sverige. Föreningens medlemmar har ofta intressen i de tämligen glesbefolkade skogsområden av södra Sverige där en stor vindkraftexpansion pågår. Att vi tar upp föreningen är att många av de fastigheter som ägs av föreningens medlemmar utgörs av torp och smågårdar, ofta välbevarade och med förhållandevis höga byggnadshistoriska värden. Föreningens medlemmar månar i de flesta fall om att renoveringar och ombyggnationer skall ske pietetsfullt.

Föreningen ser inte med blida ögon på den vindkraftexpansion som nu sker i främst södra sverige. Som intressegrupp, med en delvis kulturhistoriskt baserad värdegrund är föreningens arbete mot vindkraft intressant att följa. Föreningen tar så hårt på vindkraftfrågan att man startat en specifik vindkraftgrupp. Gruppen har presenterat några viktiga dokument online:

Kort presentation av svensk energipolitik, vinkraftmål mm.
Översikt över kommande projekteringar, dock lite gammal och delvis inaktuell men den ger en fingervisning om omfattningen av projekteringen i dagens Sverige.
En artikel som handlar om Oxhultgruppen mm.
Kritik av beräkningsgrunderna för ljudnivåer.

Det är definitivt intressant att följa en intressegrupps argumentation och arbete. Inte minst när gruppen i stor utsträckning styrs av såväl kulturhistoriskt intresse som en romantisk idealbild av den svenska naturen. En idealbild som säkert även delas av många svenskar.

Projekt vindkraft&kulturmiljö presenteras på miljöforskningsdagarna

2009-12-03T10:39:00.001+01:00

Nu är schemat satt till nästa års miljöforskningsdagar för journalister på Naturvårdsverket. Detta projekt kommer att presenteras under förmiddagen den första dagen, vilken har temat vindkraft. Den andra dagen har temat biologisk mångfald.

Energi och kulturpåverkan

2009-11-30T10:25:00.006+01:00

Alla är i princip eniga om att samhället är i behov av en större mängd förnyelsebara energikällor. Det finns ett antal sådana vars miljöpåverkan har utretts under senare år. Ett sätt att mäta denna påverkan på kulturmiljön är att undersöka hur många forn- och kulturlämningar som tagits bort med stöd, eller skadats utifrån definitioner, i lag (1988:950) om kulturminnen mm för varje energislag. Då kan man räkna ut hur mycket varje energienhet per energislag kostar i form av forn- och kulturlämningar. Vi har inte sett några sådana beräkningar, men de är fullt möjliga att göra.

Ett spontant intryck är att ett ökat uttag av biomassa ur skogen innebär en väldigt hög kostnad för kulturarvet per uttagen energienhet. Skadefrekvensen på fornlämningar i skog i samband med skogsbruksåtgärder är redan nu oacceptabelt stor (se här, här och här). Skogsstyrelsen gör bedömningen att skadefrekvensen på forn- och kulturlämningar kommer att öka i och med ett ökat biomassauttag i form av t.ex. stubbskörd.

Lästips

2009-11-26T08:23:00.004+01:00

Tidigare under året hade International Journal of Heritage Studies (en peer preview tidskrift från Routledge) ett temanummer om kulturarv och miljö. Bland flera intressanta artiklar så är särskilt Simon Clarkes artikel Balancing Environmental and Cultural Impact against the Strategic Need for Wind Power av extra stort intresse för detta projekt. Artikeln belyser den flerbottnade problematik man måste ta ställning till när vindkraftetablering ställs mot kulturarv/miljö på ett bra sätt där grundfrågan är och förblir om kostnaden på kulturmiljön uppvägs av de positiva effekter som uppnås genom en utbyggnad av vindkraften? Artikeln är mer beskrivande än analytisk till sin karaktär.

Ett representativt exempel

2009-11-23T08:24:00.005+01:00

Härom veckan inventerade jag tillsammans med Ola Kadefors ett område inför en etablering av en vindkraftpark bestående av ett dussin verk. Området var på sitt sätt representativt för hur dagens vindkraftverk placeras, det speglar även en del av den problematik som berör relationen vindkraft - kulturlandskap.

Den övre av bilderna visar ett av lägena för ett verk. De flesta ligger på ungefär samma sätt, dvs så högt som möjligt på mer eller mindre kalt berg. Vegetationen utgörs av småvuxna vindpinade tallar samt ljung. Mellan höjderna finns lägre partier med mossar och enstaka mindre sjöar. I området finns ingen bebyggelse och i detta fall finns inte ens några skogsbilvägar som leder in. Skogen är helt enkel inte ekonomiskt lönsam just här. Man kan nog med fog hävda att området knappt använts av de areella näringarna på bortemot 100 år. Och på den tiden rörde det sig om utmarker som framför allt användes till bete.

Vad gäller fornlämningar är det inte något komplicerat ärende. Det finns några enstaka gravar registrerade sedan tidigare och vid inventeringen hittades ytterligare ett par, men dessa undviker man lätt genom att flytta tillfartsvägarna några tiotal meter åt endera hållet. Andra lämningar som vi hittade är spår av områdets historiska använding, dvs utmarksbruk. Vi hittade en mängd gränsstenar, dessa visar hur äldre och i de flesta fall även moderna gränser löper i terrängen. I de mer bördiga delarna av området finns det system med vällagda stenmurar vilka givetvis skall undvikas i den mån det går. Enstaka förvuxna hamlade träd visar att området inte var helt ljungbevuxet på den tid när det utnyttjades. Men som sagt, det var länge sedan. Den andra bilden här ovan är från 1950-talet och har lånats från sidan flygfotohistoria. Den visar en gård i området, en gård som ligger kloss inpå bergsområdet, ett bergsområde som redan på 1950-talet börjat växa igen ordentlgit på grund av att betestrycket minskat.

Den kulturmiljö som möter besökaren är alltså ett mycket väl bevarat utmarkslandskap med tydliga spår av äldre tiders bruk. De fysiska spåren av moderna tider är näst intill helt obefintliga. Detta hade kunnat användas som argument för att freda hela området, att det rör sig om ett väl bevarat landskap som representerar svunna tider. Det löper inte ens kraftledningar eller teleledningar genom området. Däremot är det insvept i en kompakt bullermatta från den närligande hårt trafikerade väg E6. Genom slumpvisa mätningar med bullermätaren i våra mobiltelefoner kunde vi konstatera att bullernivån på de 8 västligaste verken överstiger 50 dB. Det är med andra ord inte en ostörd, intakt miljö som det är frågan om. Samtidigt innebär ett dussin verk ch över 10 km nyanlagd väg ett betydande intrång i en (fysiskt sett) välbevarad kulturmiljö.

Som synes är det en svår bedömning. Miljön är välbevarad men bullrig. En vindkraftexploatering skulle ändra den fysiska miljön fullständigt. En miljö som är otillgänglig och sannolikt dåligt besökt. En exploatering skulle skapa möjligheter att lättare komma in i området, såväl för flanörer som för jägare och andra som utnyttjar naturens resurser. Samtidigt kan man vända på det hela ett varv till. Är inte vindkraften, med dess regler kring exemeplvis avstånd till bebyggelse, ett typexempel på vad som kanske skall betraktas som den moderna tidens utmarksbruk? Och blir inte vindkraften i det perspektivet en naturlig fortsättning på det bruk man i årtusenden (bortsett från 1900-talet) utsatt området för?

Nya utsikter

2009-11-19T16:32:00.010+01:00

Efter en dag bland halländska vindkraftverk i skogs- och slättbygd kan man fundera över den visuella påverkan som vindkraftverken utgör. För det är ju ingen tvekan att kraftverken förändrar landskapet. En fråga är hur denna förändring ska ses i förhållande till andra pågående förändringar i landskapet? Nya vägar, järnvägar, master, silos, ekonomibygnader etc, påverkar ju upplevelsen av landskapet kanske väl så mycket.

Som byggnadsantikvarie är det svårt att hävda att vindkraftverken har någon generellt negativ inverkan på den bebyggelse vi intresserar oss för. Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen finns i så många tidsskikt och kategorier. I t ex en ålderdomlig bymiljö med hävdat jordbrukslandskap skulle vindkraftverk i närheten påverka upplevelsen negativt, medan motsvarande upplevelse av 1950-talsarkitektur i villaförorten inte alls skulle påverkas. Uppe på Åsen blir det tydligt att vindkraftverken har en egen funktionell, rörlig arkitektur, väsensskild från övriga kulturlandskapet. Rätt placerad funkar det, men när denna blir en konkurrent till liknande landmärken, såsom kyrkor, blir det lätt fel.

Förändring av projektgruppen

2009-11-12T13:36:00.002+01:00

I dagarna gjordes en mindre justering av sammansättningen projektdeltagare. Byggnadsantikvarie Björn Ahnlund träder in i Maja Lindmans ställe då Maja är föräldraledig. Ola Kadefors, arkeolog förstärker gruppen som resursperosn. Ola kommer sannolikt att grnomföra minst en av fallstudierna.

Såväl Ola som Björn verkar vid Kulturmiljö Halland

Klövvilt - ett sidospår

2009-11-12T08:15:00.007+01:00

När man pratar med jägare eller följer debatten i jaktpress eller på olika jaktforum på nätet är det uppenbart att jägarna är oroliga över etableringen av vindkraftverk och verkens påverkan på framför allt klövviltstammarna. Lågfrekvent buller är ett exempel på ett störmoment som brukar nämnas i sammanhanget. Den svenska formen för jakt är förhållandevis unik i världen. Den folkliga förankringaen för jakt är stor, jakten är mycket spridd inom alla samhällskretsar. Detta har till stora delar historiska orsaker och därför är det inte fel att ta upp jaktliga aspekter här.

När vi härom dagen besökte ett antal verk i södra Hallands skogsbygd lade jag märke till en mängd spår invid verken. Utan att ha någon forskning i ryggen som stödjer det jag såg så var mitt intryck att klövviltet knappast undvek verken. Det verkade snarare som de i princip fortsatt att följa sina invanda viltväxlar. Spår av älgar, både vuxna och kalvar löpte förbi flera verk, men även rådjursspår och spår efter flockar med vildsvin observerades. Vildsvinsspåren var både efter vuxna djur och en mängd smågrisar.

Fundament och arbetsområde

2009-11-12T08:01:00.005+01:00

När ett vindkraftverk anläggs i skogsmark krävs i många fall ett betydligt mycket större markingrepp än när de anläggs i fullåkersbygd. När länsstyrelsens tjänstemän handlägger ärendet utifrån lag (1988:950) om fornminnen mm utgår de oftast ifrån att verkets fundament täcker en yta på 25x25 meter, därtill kommer en liten grusad plan för mobilkranen att arbeta på. Om man följer upp det hela i fält och mäter in hur stort det faktiska arbetsområdet blev så är det större. Detta är en erfarenhet som är inte är unik för vindkraftetableringar, det brukar vara så i samband med de flesta exploateringsåtgärder, inte mins infrastrukturutbyggnad. Skillnaden är att länsstyrelsen vant sig vid detta i samband med infrastruktur och ofta arbetar med lite marginal eller åtminstone ställer frågan till exploatören. När vi häromdagen tog en tur till Oxhultgruppen i Hishult i Laholms kommun blev problematiken uppbenbar. Om man tar verk nr 9 som exempel så kunde vi mäta upp att man släntat, avbanat eller fyllt ut en uppmätt yta på 9033 m². Vilket motsvarar ungefär en fjärdedels trafikplats för en motorväg. Det återstår att jämföra med vilken yta man angett i arbetshandlingarna och vilka ytor som länsstyrelsens tjänstemän tagit i beaktande när man tillämpat fornminneslagen. Besöket innebar att vi omedelbart bestämde oss för att systematiskt mäta in ytor vid alla verk vi framgent besöker och följer upp för att utifrån dessa siffror få statistik på reel markåtgång vid etableringar.

Kulturarvet behöver energikällor som inte försurar

2009-11-04T08:09:00.003+01:00

Under slutet av 1980, 1990 samt början av 2000 talet var Riksantikvarieämbetet mfl svenska och utländska kulturarvsinstanser inblandade i forskning kring försurningens effekter på kulturarvet. I media har vi sett många exempel på hur byggnader, statyer, hällristningar och runstenar bokstavligen vittrar bort framför våra ögon. Däremot så har man länge varit av den åsikten att arkeologiska fynd varit väl skyddade i jorden.

Det finns efter ett par års forskning anledning att oroa sig över vad som händer med fynden i jorden. Genom att jämföra närmare 5000 fynd insamlade under olika tidsperioder i olika områden har man kunnat konstatera att föremålens skick i jorden har försämrats drastiskt under de senaste 50-100 åren. Särskilt allvarligt är det i jordar med hög vattengenomströmning t.ex. i västsverige. Situationen är bättre i områden med kalkrik berggrund, t.ex. Gotland, eftersom dessa marker har en bättre buffrande effekt gentemot surt nedfall. (Rapporten finns att läsa här)

Skall vi inte helt förlora vårt ännu inte tillvaratagna kulrturarv i material som brons, järn och ben så måste försurningen minimeras. Samma sak gäller för kulturarv i sten, så som byggnader, statyer, minnemärken , hällristningar och runstenar. Detta innebär på ett allmänt plan att det materiella kulturarvet är i behov av en energiomställning där vi lämnar fossila bränslen till förmån för t.ex. vindkraft. Däremot måste varje vindkraftprojektering ställas i relation till hur den påverkar och eventuellt skadar sin lokala kulturmiljö. Där är grundfrågan om skadan/påverkan är permanent eller tillfällig till sin natur samt om den på något vis kan kompenseras.

Forskning om vindkraft i fokus 25/11-09

2009-11-02T08:34:00.002+01:00

På folkets hus i Stockholm hålls den 25 november en öppen konferens om forskning om vindkraft. Projektet vindKRAFT & KULTURmiljö kommer att presenteras strax efter lunch.

Styrgruppsmöte med Nätverk för vindbruk

2009-10-09T12:33:00.002+02:00

Nu har projekt vindKRAFT & KULTURmiljö presenterats för styrgruppen för det av Energimyndigheten finansierade Nätverk för Vindbruk, nod Länsstyrelsen i Hallands län.

Seminariet Skog -09

2009-10-09T08:52:00.002+02:00

Med ojämna mellanrum hålls konferenser kring skogsarkelogi och människans historia i skogen. Skog -09 är den senaste och den konferensen gick av stapeln i Uppsala 6-7 oktober 2009. Konferensen handlade inte om vindkraft men är ändå relevant för detta projekt då mycket av vindkraftutbyggnaden nu sker i skogsbygd. Områden som är antikvariskt tämligen eftersatta. Eftersatta i den meningen att en mindre andel av de fornlämningar som finns där är kända än i jordbruksmark samt eftersatta då många länsstyrelser inte har funderat över sitt förhållningssätt till skogen. Ofta är det så illa att man har olika praxis för exploateringar i skogsbygd och i jordbruksbygd där jordbruksbygden av flera skäl bevakas hårdare än skogsbygden. Detta är givetvis inte formellt riktigt.

Arkeologin fokuserade länge på det som var känt i jordbruksbygden. Skogsbygden handlade då, fram till mitten av 1980-talet framför allt om järnframställning. Men inte om människorna som framställde järnet utan järnframställningens tekniska natur. Att framställningen av järn var blott en av flera olika försörjningsgrenar i en uttalad livsstrategi i skogsbygden behandlades inte. Detta lever i mångt och mycket kvar hos flera av de företag som arbetar med olika former av utredningar inför vindkraftutbyggnad i skogsbygd. I de värderingar som brukar göras av lämningarnas vetenskapliga, pedagogiska och upplevelsemässiga potential så tillskrivs skogslämningarna, så länge det inte rör sig om järnhantering, generellt en låg vetenskaplig potential. Hur oerhört förlegat detta är bevisar de med ojämna mellanrum återkommande skogsseminarierna tydligt. De visar även rent konkret att det finns problem med dagens klassificering i fast fornlämning respektive övrig kulturhistorisk lämning.

Jag kan konstatera att det hade varit nyttigt för fler av kulturarvsförvaltningens aktörer att delta i seminariet Skog -09. Det var ett seminarie fullt av perspektiv och tolkningsglädje. Ett seminarie som tydligt pekade ut de skogliga lämningarnas höga vetenskapliga potential. (Den som vill läsa referat av seminariet kan göra det här: dag 1, dag 2)

Vindkraftseminarium på KSLA den 21 oktober

2009-10-01T13:59:00.002+02:00

Kungliga Skogs och Lantbruks Akademien bjuder in till seminariet Vindkraft javisst! - Men inte alltid och överallt! den 21 oktober.

Kommande möte

2009-09-28T14:33:00.000+02:00

Den 9 oktober skall vi träffa Nätverket för Vindbruk och pressentera projektet vindKRAFT & KULTURmiljö.

Lilla Hökås, ett exempel S om Borås

2009-09-28T12:50:00.008+02:00

I de gamla utmarkerna sydväst om Borås ligger Hökås, en 208 m hög kulle där ett 70 m högt vindkraftverk togs i drift i december 2007. Vi tog oss en titt på det hela för att se hur det påverkar sin kulturmiljö.

Ungefär 5 km VSV om verket ligger det gamla textilindustrisamhället Rydal, som är klassat som riksintressant kulturmiljö (P 64). I vissa vinklar kan verket skymtas från Rydal, men det utgör inget störande eller dominerande element i miljön. Man kan anlägga perspektivet att verket kan betraktas som en modern kommentar till den äldre industrin, som finns på platsen därför att Viskan utgjorde en oumbärlig energikälla. På samma sätt som vinden är energikällan för det moderna kraftverket halvan mil bort. I ett sådant perspektiv kan vindkraftverket nästan sägas komplettera Rydals kulturhistoriska värden. Formuleringen kring riksintresse Rydal lyder:

Rydal [P 64] (Kinna sn). 6385/1314
Motivering:
Bruks- och industrimiljö kring Rydals bomullsspinneri av stor betydelse för förståelsen av industrialismens genombrott och textilindustrins utveckling under 1800- och 1900-talet.
Uttryck för riksintresset:
Ryds förläggargård, fabriksbyggnader och disponentbostad från 1850-talet, arbetarbostäder längs bruksgata från 1870-1910-talen, skola och minuthandel, ekonomibyggnader från tidigt 1900-tal, egnahemsområdet "Svalan", ett av Sveriges få sk stjärnhus, från 1949.
I området ingår även:
Ett röse, en stensättning, en rest sten och en minnessten.

Hyssna kyrkby ligger ungefär 7 km SO om verket. Miljön består av en dalgång med vattendraget Surtan, en medeltida kyrka och en ny kyrka samt en äldre kvarn. Området är klassat som riksintresse (P 71). Framför allt fanns en farhåg att ett vindkraftverk skulle konkurrera med upplevelsevärdet fårn den båda kyrkorna. På plats kunde vi konstatera att verket vid denna årstid inte ens syns från den gamla medeltida kyrkan och att det inte på något vis utgör ett dominerande inslag i förhållande till den nya kyrkan (se bild, verket anas strax till höger om kyrktornet). Från den gamla vattendrivna kvarnen (med tillhörande såg) syns vindkraftverket över huvud taget inte. Formuleringen kring riksintresse Hyssna lyder:

Hyssna [P 71] (Hyssna sn). 6386/1305
Motivering:
Kyrko- och bymiljö med väl sammanhållen outskiftad bebyggelse.
Uttryck för riksintresset:
Hyssna gamla kyrka från medeltid och 1700-tal, Hyssna och Melltorps byar med gårdsbebyggelse på tomter från tiden före laga skiftet och välbevarade byggnader från 1700- och 1800-talet, kvarn.

Man kan konstatera att det i fornminnesregistret inte finns så mycket att ta hänsyn till i förhållande till verket. Det finns inga fornlämningar i direkt närhet, å andra sidan ligger platsen i skogsmark och vi vet av erfarenhet att skogsmarken är synnerligen dåligt inventerad så att där inte finns något registrerat behöver inte betyda att det inte finns något där.

För att dubbelkolla så att det inte finns något från Skogsstyrelsens Skog och Historia-inventering som inte registrerats i fornminnesregistret kontrollerades funktionen Skogens Pärlor på skogsstyrelsens hemsida. Det ger även en möjlighet att få ett intryck av om det finns nyckelbiotoper eller andra naturvärden på platsen. Ett naturreservat ligger några hundra meter väster om kraftverket.

Vid besök på plats kunde man redan vid naturreservatet tydligt höra ljudet från vindkraftverket. Den västra delen av naturreservatet är med andra ord ingen miljö med endast naturens ljud, utan klart påverkad av moderna exploateringar. I naturreservatets lägre belägna delar är ljudet näst intill omöjligt att uppfatta.
Närmar man sig kraftverket från öster, dvs från naturreservatet är stigningen brant och går genom en relativt tät medelålders granskog. När man når den västligaste delen av den platå som utgör toppen fann vi två stensättningar. Deras storlek och läge ger vid handen att de bör vara från järnåldern, eventuellt kan de höra till bronsålderns sista del. De båda stenhögarna är vart fall tveklöst två forntida gravar. Vilka inte var kända sedan tidigare, trots att man kan tycka att fornminnesinventeringen borde ha fångat in dem. Deras läge är trots allt självklart när man studerar topografin i området. Vindkraftverket syns inte från gravarna men hörs.

När man närmar sig verket ytterligare gör man det genom en välskött och relativt hårt betad kohage. I hagen finns åtskilliga odlingsrösen, dessa är relativt toppiga och är i de flesta fall uppkastade kring block eller på hällar. Om brukaren inte redan uppbär extra gårdsstöd för kulturvärden så finns det goda möjligheter att hänvisa till denna hage. Området är enligt rådande praxis inte att klassa som fornlämning utan skall registreras som övrig kulturhistorisk lämning i fornminnesregistret. Vindkraftverket är väl synligt från hagen, men de fullt uppvuxna ädellövträden minskar verkets dominans över landskapsbilden. Platsen upplevelsevärde minskar, men endast markant och då snarare av ljudet än av synintryck från vindkraftverket.

Sammantaget är vår bedömning att kraftverket inte påverkar kulturmiljön vare sig i direkt närhet eller på håll i nämnvärd utsträckning. I förhållande till riksintresset Rydal kan man försiktigt drista sig till att hävda att det utgör en intressant fördjupning av tidshorisonten. Mest negativ inverkan är nog den som ljudmässigt sker på naturreservatet.

Vindkraft och jakt

2009-09-21T08:54:00.002+02:00

Frågan kring vindkraftverk och jakt är ett stort ämne på landsbygden. Det finns en stor oro för att områden skall detaljplaneras och därför kräva polistillstånd för avlossande av jaktvapen (ordningsstadgan).

Problematiken är något som Svenska Jägareförbundets förbundsjurist Fredrik Widenmo tagit fasta på och bloggat om.

Artikel i Turist nr 4/2009

2009-09-17T08:11:00.003+02:00

I dagarna damp det senaste numret av turist - svenska turistföreningens tidskrift ner i brevlådan. Oftast brukar jag bara ögna igenom den, kanske fastnar man för någon enstaka artikel. Det gjorde jag denna gång. I detta nummer (4/2009) fanns artikeln blåst på utsikten, en artikel om vindkraftetableringars negativa inverkan på naturturism.

Naturturismen lever till stor del på upplevelsevärden, dvs samma värden som den stora massan uppskattar vad gäller kulturmiljöer. Det konstateras i artikeln att naturturister mycket sällan vill se vindkraftverk då dessa lätt kan komma att bryta av och dominera ett landskap. Samma argumentation har jag läst när man hävdat kulturmiljöer utifrån riksintresse-aspekten i miljöbalken. Avgörande i de fallen har varit i vilken grad landskapet redan är påverkat av t.ex. ledningar, vägar och trafik. Vid stor befintlig påverkan är det svårare att hävda ett skydd för kulturmiljön än när området sedan tidigare är orört. Detsamma gäller rimligen turistintressen. Artikeln är aktuell men snuddar bara lätt vid ytan på ett av många värdegrundsproblem. Att man inte berör att vindkraftverk är tillfälliga konstruktioner innebär att artikeln vinklas i onödan. (not: vindkraftverkens tillfälliga natur nämns i en faktaruta)

Boktips

2009-09-15T13:48:00.002+02:00

I miljökonsekvensbeskrivningar (mkb) ser man ofta att mer kraft läggs på natur- än kulturmiljöaspekter på den planerade exploateringen. Ofta är inte ens en arkeolog inblandad när fornlämningar och landskapsrum diskuteras i planprocessen. Delvis beror detta givetvis på att vissa kulturmiljöfrågor fångas in via speciallagstiftningen fornminneslagen (lag 1988:950 om fornminnen mm).

En studie av relationen mellan natur- och kulturmiljövård utifrån länsstyrelsers handlingspraxis har gjorts av forskare knutna till Lunds universitet. Studien kan laddas ner här.

KULTUR~NATUR Konferens för kulturstudier i Sverige 2009

2009-09-15T08:07:00.004+02:00

I början av sommaren hölls en intressant konferens i Norrköping. konferensen, KULTUR~NATUR Konferens för kulturstudier i Sverige 2009, arrangerades av ACSIS (advanced Cultural Studies Institute of Sweden, Linköpings Universitet). Konferensen hade ett brett angreppssätt på relationen natur~kultur där ett par sessioner var klart relevanta för detta projekt. En sessions relevans gick utöver de övriga, jag tänker naturligtvis på sessionen Landsbygdens platsidentiteter: natur kultur och globalisering:

Sessionen behandlar svensk landsbygdskultur i en tid karaktäriserad av globalisering och urbanisering. Dessa processer är sammankopplade på flera plan: ekonomiskt, politiskt och inte minst kulturellt.

Sessionen rymde fyra olika föredrag:

Håkan Berglund-Lake: När skogen inte känns igen. Förändrad skogsanvändning och dess existentiella effekter. Håkan lyfter fram glesbygden som naturresurs utifrån dagens energipolitik där förnyelsebar energi står i centrum. Han diskuterade såväl avfolkning som bioenergiuttag som vindkraftetableringars inverkan på hur individen uppfattar sin situation och sin livsmiljö. Speciellt när livsmiljön, som idag, är satt i snabb förändring.

Magnus Andersson: Provincial globalisation: theorizing local appropriation of global cultural strategies. Även Magnus lyfte fram problemet med avfolkning av delar av landsbygden. Detta analyserades mot olika försök att genom marknadsföring marknadsföra sin plats i världen.

André Jansson: Medierat centrum - marginaliserad idyll. Fokus för Andrés fördrag var begrreppet livskvalitet och hur det uppfattas på olika håll. Med statistik från SOM-institutet visade han att boende i såväl landsbygd som stadsmiljö uppfattar livskvaliteten som högre på landet än i staden. Vilket är intressant i relation till Magnus diskussion om avfolkningsbygd och Håkans diskussion om landsbygden som den urbana miljöns energiexploateringszon.

Katarina Saltzman: Landsbygdens vårdade landskap och stadens vilda natur. Landsbygdens natur och värden är en konstruktion orsakad av politisk ekonomisk styrning av lantbruket. Det paradoxala i förhållande till detta blir att naturen, t.ex. i form av igenväxning, blir ett hot mot de politiskt utsedda naturvärdena.

Samtliga föredrag i sessionen kan sättas i relation till hur man hanterar värdebedömningar inför etableringar av vindkraft.

Denna session, och flera med den, var mycket inspirerande och gav orsak att fundera över ett och annat som har med vindKRAFT & KULTURmiljö att göra.

Samordningsmöte på länsstyrelsen i Halmstad

2009-09-11T09:40:00.002+02:00

I onsdags, den 8/9, presenterades projektet på länsstyrelsen i Hallands län. Syftet var dels att informera om projektet och dels att synkronisera det med ett projekt som länstyrelsen håller på att teckna. Allt för att undvika dubbelarbete och samtiddigt maximera nyttan av såväl befintliga som kommande resurser.

Deltog i mötet gjorde, förutom jag och min närmsta chef, länsantikvarien, länsarkitekten samt två av länstyrelsens handläggare.

Upplevelse-, kunskaps- och bruksvärde

2009-09-07T11:37:00.002+02:00

När fornlämningar behandlas i arbeten för mkb-er eller vid arkeologiska förstudier och utredningar inför vindkraftetableringar görs ofta värderingar. Upp till tre olika värderingskriterier brukar studeras, de är:

1/ Upplevelsevärdet, kallas även pedagogiskt värde eller pietetsvärde.

2/ Kunskapsvärdet kallas även vetenskapligt värde eller preparatsvärde.

3/ Bruksvärde eller brukarvärde.

Kategori 3 behandlas mindre ofta än kategori 1 och 2. Genomgående kan man konstatera att kategori 2, dvs kunskapsvärdet eller det vetenskapliga värdet, sällan kopplas till aktuell arkeologisk forskning. Det kopplas snarare till antikvarisk praxis för fornminnesinventering. Detta är en klar brist som vi ämnar kommentera mer utförligt i vår slutrapport.

Fallstudie nr 2 utsedd

2009-08-25T10:41:00.001+02:00

Fallstudie nr 2 blir den första vindkraftpark som kommit på plats i Halländsk skogsbygd. Den så kallade Oxhultgruppen.

Fallstudie 1 utsedd

2009-08-13T08:53:00.003+02:00

Nu har ett lämpligt objekt för den första fallstudien utsetts. Det ligger i norra Bohuslän, i Tanums kommun och gränsar till världsarvsområdet. I närheten av vindkraftparken har den nya sträckningen av E6 anlagts. Platsen är alltså lämplig av två viktiga anledningar:
1/ problematiken kring etableringar i anslutning till världsarv kan belysas.
2/ ambitionsnivåer kring två olika exploateringar (motorväg respektive vindkraftpark)alldeles invid varandra kan jämföras.

Projektet i P4 Halland

2009-08-10T15:32:00.003+02:00

Mitt under min semester blev jag uppringt av P4 Halland med anledning av att vi beviljats medel från Energimyndigheten för föreliggande projekt. Jag blev lite tagen på sängen eftersom jag mest oroade mig för hur det skulle gå med höskörden, men intervjun blev rätt OK ändå. Följeartikeln kan man dock ha lite synpunkter på.... Nu hittar artikeln samt en länk till intervjun här.

Länktips Klima og kulturarv

2009-08-10T13:23:00.001+02:00

På den norska riksantikvarien bedrivs ett projekt om kilimat och kulturarv. Projektets hemsida hittar ni här.

Forskargruppen

2009-08-10T11:13:00.002+02:00

Vi som skall genomföra projektet är:

Leif Björkman, kvartärgeolog, Viscum pollenanalys & miljöhistoria
Leif Häggström, projektledare & arkeolog, Kulturmiljö Halland
Maja Lindman, byggnadsantikvarie, Kulturmiljö Halland
Ådel Vestbö Franzen, kulturgeograf, Jönköpings länsmuseum

Bakgrund och syfte

2009-08-10T11:09:00.002+02:00

Kulturmiljön och kulturarvet är en viktig del av människans upplevelse och uppfattning av sin omgivning. Sällan tänker man på att landskapet av idag är det samlade resultatet av mer än 10.000 år av mänsklig aktivitet, påverkan, val och icke-val. Spåren av detta kan sammanfattas i orden kulturmiljö och kulturarv. Genom att analysera spåren förstår vi miljön vi kringgärdas av idag, där exempelvis storskaliga vindkraftverk utgör ett relativt nytt tillskott. Liknande drastiska förändringar i landskapets utseende har genomförts tidigare i historien. Under tidig medeltid bör uppförandet av, för den tidens människor, de skyhöga byggnader och torn som kyrkor utgör ha varit ett extremt inslag i landskapsbilden. Byggandet av väderkvarnar var även det ett nytt inslag, extremt i det att man plötsligt fick in en rörelse i landskapet. Vindkraftverk kan mycket väl ses i det perspektivet, som ett naturligt inslag i ett kulturlandskap i ständig förändring. Problemet är ofta att kulturmiljövårdens instanser och myndigheter oftast betraktas (och emellanåt agerar) som nejsägare, när man mycket väl kan ta en aktiv del i processen i syfte att få en så bra lösning/etablering som möjligt.

Men vilken effekt har vindkraften på kulturmiljön? Hur förhåller sig vindkraften till kulturmiljöns upplevelsevärden, bevarandevärden respektive vetenskapliga värden? Vilka positiva och negativa effekter skapar vindkraftetableringar? Hur har områdenas kulturhistoriska karaktär påverkats och i så fall hur? Har områdenas särprägel kunnat bevaras trots vindkraftetablering? Försvinner omätbara kvaliteter inom kulturmiljön vid vindkraftetablering? Frågorna är svåra, vilket märks i kulturmiljövårdens försiktiga och tveksamma hantering av vindkraftärenden.

Studien täcker in de klassiska kulturmiljöelementen fornlämningar, bebyggelse och kulturlandskap, ämnen som behandlas övergripande i ”Vindkrafthandboken” men inte har följts upp ordentligt sedan Riksantikvarieämbetet 2000 publicerade studien ”Kulturmiljö och vindkraft” – men sedan dess har mycket hänt. Övergripande studier, analyser och tolkningsråd saknas, det som i dagsläget finns gäller enstaka objekts eller parkers påverkan på kulturmiljön eller upplevs som starkt föråldrat.

Vi har medvetet valt att även lägga in en studie av det biologiska kulturarvet, vilket är ett ansvarsområde som brukar falla mellan stolarna i myndigheternas hantering av alla former av markexploatering. Det biologiska kulturarvet uppbär formellt samma skydd som andra former av kulturarv, men hanteringen brister ofta på grund av dess ämnesöverskridande natur. (se t.ex. Emanuelsson, M. 2003. Skogens biologiska kulturarv Riksantikvarieämbetet, Stockholm; Nilsson, B. Et al. 2008. Mötesplatser – på väg mot en samlad natur- och kulturmiljövård. Archaeology@Lund vol 3, 2008. Department of Archaeology and ancient history, University of Lund)

Forskargruppen är en strategisk sammansättning av personer med olika bakgrund I syfte att skapa ett tvärvetenskapligt angreppssätt som gör vår komplexa kulturmiljö största möjliga rätta. Eftersom samtliga deltagare har erfarenhet av att arbeta med vindkraftetableringar, är väl insatta i kulturarvsproblematiken och drivna projektarbetare bör projektets genomförande inte stöta på några större problem. Projektet fokuserar på genomförda etableringar vilket innebär att det kan starta i samma ögonblick medel beviljas. Risken kan vara om någon projektmedarbetare väljer att byta arbetsgivare men då ansvarar projektets huvudman, Kulturmiljö Halland, för att en kompetent ersättare rekryteras. Projektet kommer löpande att arkivera sin dokumentation i syfte att säkra den, Kulturmiljö Halland har ett offentligt arkiv där dokumentationen kommer att slutarkiveras och vara tillgängligt efter projektets avslutande. Samtliga individer i forskargruppen arbetar i sin löpande verksamhet med vindkraftprojekt, generellt som underkonsulter i samband med förstudier/mkb. Kulturmiljö Halland och Jönköpings läns museum arbetar även som utförare av arkeologiska undersökningar när sådana krävs av länsstyrelsen i samband med vindkraftetablering. Forskargruppen har såväl myndighetskontakter som industri- och konsultkontakter i samband med objektspecifika vindkraftetableringar inom respektive organisations geografiska verksamhetsområde. Forskargruppen kommer att arbeta med projektet ”Vindkraft och kulturmiljö” periodvis, övrig tid kommer att ägnas åt ordinarie löpande verksamhet, handläggning och forskning.

officiell sammanfattning

2009-08-10T10:56:00.001+02:00

Vindkraftetablering inverkar, i likhet med annan byggnation, på kulturmiljön och hur kulturmiljön uppfattas och upplevs. Det är inte bara platsen för själva kraftverket samt dess infrastruktur i form av vägar och ledningar som påverkar kulturmiljön. Själva kraftverket är i sig ett stort inslag i landskapsbilden, ett inslag som tveklöst påverkar kulturmiljön då en viktig parameter för att värdera en kulturmiljö är dess upplevelsevärde. Föreliggande studie syftar till att analysera och utvärdera ett antal vindkraftanläggningars inverkan på kulturmiljön och kulturarvet utifrån fornlämningar, bebyggelse, landskap och biologiskt kulturarv.

jfr: energimyndigheten

Ny projektblogg

2009-08-10T10:23:00.002+02:00

Denna projektblogg är tänkt att fortlöpande spegla utvecklingen och resultaten från projektet vindKRAFT och KULTURmiljö. Projektet kommer att löpa fram till 2010-12-31 och är finansierat med medel från Energimyndigheten.