Lästips

Det finns en hel del aktörer som gör analyser av kulturmiljön inför kommande vindkraftprojekteringar. Kvaliten och ambitionsnivån på rapporterna varierar, ofta beroende på vilka förutsättningar som givits i det enskilda fallet. Ett intressant exempel på en brett upplagd analys av kulturmiljön är den förstudie som Jönköpings läns museum gjort åt Vattenfall inför en planerad projektering mellan Jönköping och Nässjö. I detta fall har man inte nöjt sig med en fornminnesinventering och översiktlig kartanalys utan gjort en ambitiösare kulturgeografisk analys än vad som är brukligt men även haft en byggnadsantikvarie inkopplad. Detta innebär att man sett till kulturmiljöns bredd på ett sätt som är allt för ovanligt. Rapporten rekommenderas varmt som ett gott exempel på hur man kan arbeta.

Miljömässig kompensation

Det är fullt möjligt att tänka i termer av miljömässig kompensation när man gör ett intrång i en miljö. Jag vet inte i vilken utsträckning detta utnyttjas i samband med vindkraftprojektering, men möjligheten finns och frågan är om man inte skulle kunna närma sig vissa intressegrupper på detta vis. Kanske framför allt de som värnar naturintressen. Kan man t.ex. styra bort stora rovfåglar från område genom att utfodra i ett annat lämpligt område och därigenom undvika att de karismatiska djuren slås ihjäl när de utnyttjar termikströmmarna i närheten av vindkraftverken?

I samband med infrastruktursatsningar har man inom vägverket arbetat en del med miljömässig kompensation. En intressant publikation från Vägverket region syd i samarbete med länsstyrelsen i skåne län beskriver det hela på ett bra sätt.

Fägata och kraftkabel

När ett vindkraftverk och tillhörande infrastruktur väl byggs är det viktigt att forn- och kulturlämningar i direkt anslutning till projekteringen markeras så att man uppmärksammas på dem när insatserna görs. I detta fall är de en fägata som markerats och en kraftledning som grävts ner precis norr om fägatans ena vall/mur. Fägatans kant har markerats med gängse markeringsband.

Vindkraft och skogsbruk

Bilderna föreställer två verk i mark där skogsbruk i industriell skala bedrivs. I det övre fallet kommer man att på ett bra sätt kunna utnyttja vindkraftverkets väg i samband med en kommande gallring. I det nedre fallet kommer vägen att kunna användas för uttransport av slutavverkat virke då en slutavverkning är att förvänta innan vindkraftverket tjänat ut om 30 år.

Men vad har detta emd kulturmiljö att göra? Jo ett av de stora hoten mot fornlämningar i skogsmark är skogsbruksåtgärder och anläggandet av skogsbilvägar. Genom vindkraftparken i detta område har en mycket välutvecklad infrastruktur med god bärighet etablerats och undanröjt behovet av nya skogsbilvägsystem vilket gynnar kulturarvet då vindkraftverkens vägar kontrolleras i samband med de arkeologiska insatser som genomförs inför en projektering.

Dessa verk ingår i Oxhultgruppen.

Dokumentation från "Forskning om vindkraft i forkus"

Dokumentationen från den öppna konferensen Forskning om vindkraft i fokus finns nu online.

Intressegrupp som hårdbevakar vindkraft

Föreningen Danske Torpare är till för danskar som äger och brukar fastigheter för fritidsändamål i Sverige. Föreningens medlemmar har ofta intressen i de tämligen glesbefolkade skogsområden av södra Sverige där en stor vindkraftexpansion pågår. Att vi tar upp föreningen är att många av de fastigheter som ägs av föreningens medlemmar utgörs av torp och smågårdar, ofta välbevarade och med förhållandevis höga byggnadshistoriska värden. Föreningens medlemmar månar i de flesta fall om att renoveringar och ombyggnationer skall ske pietetsfullt.

Föreningen ser inte med blida ögon på den vindkraftexpansion som nu sker i främst södra sverige. Som intressegrupp, med en delvis kulturhistoriskt baserad värdegrund är föreningens arbete mot vindkraft intressant att följa. Föreningen tar så hårt på vindkraftfrågan att man startat en specifik vindkraftgrupp. Gruppen har presenterat några viktiga dokument online:

• Kort presentation av svensk energipolitik, vinkraftmål mm.
• Översikt över kommande projekteringar, dock lite gammal och delvis inaktuell men den ger en fingervisning om omfattningen av projekteringen i dagens Sverige.
• En artikel som handlar om Oxhultgruppen mm.
• Kritik av beräkningsgrunderna för ljudnivåer.

Det är definitivt intressant att följa en intressegrupps argumentation och arbete. Inte minst när gruppen i stor utsträckning styrs av såväl kulturhistoriskt intresse som en romantisk idealbild av den svenska naturen. En idealbild som säkert även delas av många svenskar.

Projekt vindkraft&kulturmiljö presenteras på miljöforskningsdagarna

Nu är schemat satt till nästa års miljöforskningsdagar för journalister på Naturvårdsverket. Detta projekt kommer att presenteras under förmiddagen den första dagen, vilken har temat vindkraft. Den andra dagen har temat biologisk mångfald.

Energi och kulturpåverkan

Alla är i princip eniga om att samhället är i behov av en större mängd förnyelsebara energikällor. Det finns ett antal sådana vars miljöpåverkan har utretts under senare år. Ett sätt att mäta denna påverkan på kulturmiljön är att undersöka hur många forn- och kulturlämningar som tagits bort med stöd, eller skadats utifrån definitioner, i lag (1988:950) om kulturminnen mm för varje energislag. Då kan man räkna ut hur mycket varje energienhet per energislag kostar i form av forn- och kulturlämningar. Vi har inte sett några sådana beräkningar, men de är fullt möjliga att göra.

Ett spontant intryck är att ett ökat uttag av biomassa ur skogen innebär en väldigt hög kostnad för kulturarvet per uttagen energienhet. Skadefrekvensen på fornlämningar i skog i samband med skogsbruksåtgärder är redan nu oacceptabelt stor (se här, här och här). Skogsstyrelsen gör bedömningen att skadefrekvensen på forn- och kulturlämningar kommer att öka i och med ett ökat biomassauttag i form av t.ex. stubbskörd.

Lästips

Tidigare under året hade International Journal of Heritage Studies (en peer preview tidskrift från Routledge) ett temanummer om kulturarv och miljö. Bland flera intressanta artiklar så är särskilt Simon Clarkes artikel Balancing Environmental and Cultural Impact against the Strategic Need for Wind Power av extra stort intresse för detta projekt. Artikeln belyser den flerbottnade problematik man måste ta ställning till när vindkraftetablering ställs mot kulturarv/miljö på ett bra sätt där grundfrågan är och förblir om kostnaden på kulturmiljön uppvägs av de positiva effekter som uppnås genom en utbyggnad av vindkraften? Artikeln är mer beskrivande än analytisk till sin karaktär.

Ett representativt exempel

Härom veckan inventerade jag tillsammans med Ola Kadefors ett område inför en etablering av en vindkraftpark bestående av ett dussin verk. Området var på sitt sätt representativt för hur dagens vindkraftverk placeras, det speglar även en del av den problematik som berör relationen vindkraft - kulturlandskap.

Den övre av bilderna visar ett av lägena för ett verk. De flesta ligger på ungefär samma sätt, dvs så högt som möjligt på mer eller mindre kalt berg. Vegetationen utgörs av småvuxna vindpinade tallar samt ljung. Mellan höjderna finns lägre partier med mossar och enstaka mindre sjöar. I området finns ingen bebyggelse och i detta fall finns inte ens några skogsbilvägar som leder in. Skogen är helt enkel inte ekonomiskt lönsam just här. Man kan nog med fog hävda att området knappt använts av de areella näringarna på bortemot 100 år. Och på den tiden rörde det sig om utmarker som framför allt användes till bete.

Vad gäller fornlämningar är det inte något komplicerat ärende. Det finns några enstaka gravar registrerade sedan tidigare och vid inventeringen hittades ytterligare ett par, men dessa undviker man lätt genom att flytta tillfartsvägarna några tiotal meter åt endera hållet. Andra lämningar som vi hittade är spår av områdets historiska använding, dvs utmarksbruk. Vi hittade en mängd gränsstenar, dessa visar hur äldre och i de flesta fall även moderna gränser löper i terrängen. I de mer bördiga delarna av området finns det system med vällagda stenmurar vilka givetvis skall undvikas i den mån det går. Enstaka förvuxna hamlade träd visar att området inte var helt ljungbevuxet på den tid när det utnyttjades. Men som sagt, det var länge sedan. Den andra bilden här ovan är från 1950-talet och har lånats från sidan flygfotohistoria. Den visar en gård i området, en gård som ligger kloss inpå bergsområdet, ett bergsområde som redan på 1950-talet börjat växa igen ordentlgit på grund av att betestrycket minskat.

Den kulturmiljö som möter besökaren är alltså ett mycket väl bevarat utmarkslandskap med tydliga spår av äldre tiders bruk. De fysiska spåren av moderna tider är näst intill helt obefintliga. Detta hade kunnat användas som argument för att freda hela området, att det rör sig om ett väl bevarat landskap som representerar svunna tider. Det löper inte ens kraftledningar eller teleledningar genom området. Däremot är det insvept i en kompakt bullermatta från den närligande hårt trafikerade väg E6. Genom slumpvisa mätningar med bullermätaren i våra mobiltelefoner kunde vi konstatera att bullernivån på de 8 västligaste verken överstiger 50 dB. Det är med andra ord inte en ostörd, intakt miljö som det är frågan om. Samtidigt innebär ett dussin verk ch över 10 km nyanlagd väg ett betydande intrång i en (fysiskt sett) välbevarad kulturmiljö.

Som synes är det en svår bedömning. Miljön är välbevarad men bullrig. En vindkraftexploatering skulle ändra den fysiska miljön fullständigt. En miljö som är otillgänglig och sannolikt dåligt besökt. En exploatering skulle skapa möjligheter att lättare komma in i området, såväl för flanörer som för jägare och andra som utnyttjar naturens resurser. Samtidigt kan man vända på det hela ett varv till. Är inte vindkraften, med dess regler kring exemeplvis avstånd till bebyggelse, ett typexempel på vad som kanske skall betraktas som den moderna tidens utmarksbruk? Och blir inte vindkraften i det perspektivet en naturlig fortsättning på det bruk man i årtusenden (bortsett från 1900-talet) utsatt området för?

Nya utsikter

Efter en dag bland halländska vindkraftverk i skogs- och slättbygd kan man fundera över den visuella påverkan som vindkraftverken utgör. För det är ju ingen tvekan att kraftverken förändrar landskapet. En fråga är hur denna förändring ska ses i förhållande till andra pågående förändringar i landskapet? Nya vägar, järnvägar, master, silos, ekonomibygnader etc, påverkar ju upplevelsen av landskapet kanske väl så mycket.

Som byggnadsantikvarie är det svårt att hävda att vindkraftverken har någon generellt negativ inverkan på den bebyggelse vi intresserar oss för. Den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen finns i så många tidsskikt och kategorier. I t ex en ålderdomlig bymiljö med hävdat jordbrukslandskap skulle vindkraftverk i närheten påverka upplevelsen negativt, medan motsvarande upplevelse av 1950-talsarkitektur i villaförorten inte alls skulle påverkas. Uppe på Åsen blir det tydligt att vindkraftverken har en egen funktionell, rörlig arkitektur, väsensskild från övriga kulturlandskapet. Rätt placerad funkar det, men när denna blir en konkurrent till liknande landmärken, såsom kyrkor, blir det lätt fel.

Förändring av projektgruppen

I dagarna gjordes en mindre justering av sammansättningen projektdeltagare. Byggnadsantikvarie Björn Ahnlund träder in i Maja Lindmans ställe då Maja är föräldraledig. Ola Kadefors, arkeolog förstärker gruppen som resursperosn. Ola kommer sannolikt att grnomföra minst en av fallstudierna.

Såväl Ola som Björn verkar vid Kulturmiljö Halland

Klövvilt - ett sidospår

När man pratar med jägare eller följer debatten i jaktpress eller på olika jaktforum på nätet är det uppenbart att jägarna är oroliga över etableringen av vindkraftverk och verkens påverkan på framför allt klövviltstammarna. Lågfrekvent buller är ett exempel på ett störmoment som brukar nämnas i sammanhanget. Den svenska formen för jakt är förhållandevis unik i världen. Den folkliga förankringaen för jakt är stor, jakten är mycket spridd inom alla samhällskretsar. Detta har till stora delar historiska orsaker och därför är det inte fel att ta upp jaktliga aspekter här.

När vi härom dagen besökte ett antal verk i södra Hallands skogsbygd lade jag märke till en mängd spår invid verken. Utan att ha någon forskning i ryggen som stödjer det jag såg så var mitt intryck att klövviltet knappast undvek verken. Det verkade snarare som de i princip fortsatt att följa sina invanda viltväxlar. Spår av älgar, både vuxna och kalvar löpte förbi flera verk, men även rådjursspår och spår efter flockar med vildsvin observerades. Vildsvinsspåren var både efter vuxna djur och en mängd smågrisar.

Fundament och arbetsområde

När ett vindkraftverk anläggs i skogsmark krävs i många fall ett betydligt mycket större markingrepp än när de anläggs i fullåkersbygd. När länsstyrelsens tjänstemän handlägger ärendet utifrån lag (1988:950) om fornminnen mm utgår de oftast ifrån att verkets fundament täcker en yta på 25x25 meter, därtill kommer en liten grusad plan för mobilkranen att arbeta på. Om man följer upp det hela i fält och mäter in hur stort det faktiska arbetsområdet blev så är det större. Detta är en erfarenhet som är inte är unik för vindkraftetableringar, det brukar vara så i samband med de flesta exploateringsåtgärder, inte mins infrastrukturutbyggnad. Skillnaden är att länsstyrelsen vant sig vid detta i samband med infrastruktur och ofta arbetar med lite marginal eller åtminstone ställer frågan till exploatören. När vi häromdagen tog en tur till Oxhultgruppen i Hishult i Laholms kommun blev problematiken uppbenbar. Om man tar verk nr 9 som exempel så kunde vi mäta upp att man släntat, avbanat eller fyllt ut en uppmätt yta på 9033 m². Vilket motsvarar ungefär en fjärdedels trafikplats för en motorväg. Det återstår att jämföra med vilken yta man angett i arbetshandlingarna och vilka ytor som länsstyrelsens tjänstemän tagit i beaktande när man tillämpat fornminneslagen. Besöket innebar att vi omedelbart bestämde oss för att systematiskt mäta in ytor vid alla verk vi framgent besöker och följer upp för att utifrån dessa siffror få statistik på reel markåtgång vid etableringar.

Kulturarvet behöver energikällor som inte försurar

Under slutet av 1980, 1990 samt början av 2000 talet var Riksantikvarieämbetet mfl svenska och utländska kulturarvsinstanser inblandade i forskning kring försurningens effekter på kulturarvet. I media har vi sett många exempel på hur byggnader, statyer, hällristningar och runstenar bokstavligen vittrar bort framför våra ögon. Däremot så har man länge varit av den åsikten att arkeologiska fynd varit väl skyddade i jorden.

Det finns efter ett par års forskning anledning att oroa sig över vad som händer med fynden i jorden. Genom att jämföra närmare 5000 fynd insamlade under olika tidsperioder i olika områden har man kunnat konstatera att föremålens skick i jorden har försämrats drastiskt under de senaste 50-100 åren. Särskilt allvarligt är det i jordar med hög vattengenomströmning t.ex. i västsverige. Situationen är bättre i områden med kalkrik berggrund, t.ex. Gotland, eftersom dessa marker har en bättre buffrande effekt gentemot surt nedfall. (Rapporten finns att läsa här)

Skall vi inte helt förlora vårt ännu inte tillvaratagna kulrturarv i material som brons, järn och ben så måste försurningen minimeras. Samma sak gäller för kulturarv i sten, så som byggnader, statyer, minnemärken , hällristningar och runstenar. Detta innebär på ett allmänt plan att det materiella kulturarvet är i behov av en energiomställning där vi lämnar fossila bränslen till förmån för t.ex. vindkraft. Däremot måste varje vindkraftprojektering ställas i relation till hur den påverkar och eventuellt skadar sin lokala kulturmiljö. Där är grundfrågan om skadan/påverkan är permanent eller tillfällig till sin natur samt om den på något vis kan kompenseras.

Forskning om vindkraft i fokus 25/11-09

På folkets hus i Stockholm hålls den 25 november en öppen konferens om forskning om vindkraft. Projektet vindKRAFT & KULTURmiljö kommer att presenteras strax efter lunch.

Styrgruppsmöte med Nätverk för vindbruk

Nu har projekt vindKRAFT & KULTURmiljö presenterats för styrgruppen för det av Energimyndigheten finansierade Nätverk för Vindbruk, nod Länsstyrelsen i Hallands län.

Seminariet Skog -09

Med ojämna mellanrum hålls konferenser kring skogsarkelogi och människans historia i skogen. Skog -09 är den senaste och den konferensen gick av stapeln i Uppsala 6-7 oktober 2009. Konferensen handlade inte om vindkraft men är ändå relevant för detta projekt då mycket av vindkraftutbyggnaden nu sker i skogsbygd. Områden som är antikvariskt tämligen eftersatta. Eftersatta i den meningen att en mindre andel av de fornlämningar som finns där är kända än i jordbruksmark samt eftersatta då många länsstyrelser inte har funderat över sitt förhållningssätt till skogen. Ofta är det så illa att man har olika praxis för exploateringar i skogsbygd och i jordbruksbygd där jordbruksbygden av flera skäl bevakas hårdare än skogsbygden. Detta är givetvis inte formellt riktigt.

Arkeologin fokuserade länge på det som var känt i jordbruksbygden. Skogsbygden handlade då, fram till mitten av 1980-talet framför allt om järnframställning. Men inte om människorna som framställde järnet utan järnframställningens tekniska natur. Att framställningen av järn var blott en av flera olika försörjningsgrenar i en uttalad livsstrategi i skogsbygden behandlades inte. Detta lever i mångt och mycket kvar hos flera av de företag som arbetar med olika former av utredningar inför vindkraftutbyggnad i skogsbygd. I de värderingar som brukar göras av lämningarnas vetenskapliga, pedagogiska och upplevelsemässiga potential så tillskrivs skogslämningarna, så länge det inte rör sig om järnhantering, generellt en låg vetenskaplig potential. Hur oerhört förlegat detta är bevisar de med ojämna mellanrum återkommande skogsseminarierna tydligt. De visar även rent konkret att det finns problem med dagens klassificering i fast fornlämning respektive övrig kulturhistorisk lämning.

Jag kan konstatera att det hade varit nyttigt för fler av kulturarvsförvaltningens aktörer att delta i seminariet Skog -09. Det var ett seminarie fullt av perspektiv och tolkningsglädje. Ett seminarie som tydligt pekade ut de skogliga lämningarnas höga vetenskapliga potential. (Den som vill läsa referat av seminariet kan göra det här: dag 1, dag 2)

Vindkraftseminarium på KSLA den 21 oktober

Kungliga Skogs och Lantbruks Akademien bjuder in till seminariet Vindkraft javisst! - Men inte alltid och överallt! den 21 oktober.

Kommande möte

Den 9 oktober skall vi träffa Nätverket för Vindbruk och pressentera projektet vindKRAFT & KULTURmiljö.

Lilla Hökås, ett exempel S om Borås

I de gamla utmarkerna sydväst om Borås ligger Hökås, en 208 m hög kulle där ett 70 m högt vindkraftverk togs i drift i december 2007. Vi tog oss en titt på det hela för att se hur det påverkar sin kulturmiljö.



Ungefär 5 km VSV om verket ligger det gamla textilindustrisamhället Rydal, som är klassat som riksintressant kulturmiljö (P 64). I vissa vinklar kan verket skymtas från Rydal, men det utgör inget störande eller dominerande element i miljön. Man kan anlägga perspektivet att verket kan betraktas som en modern kommentar till den äldre industrin, som finns på platsen därför att Viskan utgjorde en oumbärlig energikälla. På samma sätt som vinden är energikällan för det moderna kraftverket halvan mil bort. I ett sådant perspektiv kan vindkraftverket nästan sägas komplettera Rydals kulturhistoriska värden. Formuleringen kring riksintresse Rydal lyder:

Rydal [P 64] (Kinna sn). 6385/1314
Motivering:
Bruks- och industrimiljö kring Rydals bomullsspinneri av stor betydelse för förståelsen av industrialismens genombrott och textilindustrins utveckling under 1800- och 1900-talet.
Uttryck för riksintresset:
Ryds förläggargård, fabriksbyggnader och disponentbostad från 1850-talet, arbetarbostäder längs bruksgata från 1870-1910-talen, skola och minuthandel, ekonomibyggnader från tidigt 1900-tal, egnahemsområdet "Svalan", ett av Sveriges få sk stjärnhus, från 1949.
I området ingår även:
Ett röse, en stensättning, en rest sten och en minnessten.

Hyssna kyrkby ligger ungefär 7 km SO om verket. Miljön består av en dalgång med vattendraget Surtan, en medeltida kyrka och en ny kyrka samt en äldre kvarn. Området är klassat som riksintresse (P 71). Framför allt fanns en farhåg att ett vindkraftverk skulle konkurrera med upplevelsevärdet fårn den båda kyrkorna. På plats kunde vi konstatera att verket vid denna årstid inte ens syns från den gamla medeltida kyrkan och att det inte på något vis utgör ett dominerande inslag i förhållande till den nya kyrkan (se bild, verket anas strax till höger om kyrktornet). Från den gamla vattendrivna kvarnen (med tillhörande såg) syns vindkraftverket över huvud taget inte. Formuleringen kring riksintresse Hyssna lyder:

Hyssna [P 71] (Hyssna sn). 6386/1305
Motivering:
Kyrko- och bymiljö med väl sammanhållen outskiftad bebyggelse.
Uttryck för riksintresset:
Hyssna gamla kyrka från medeltid och 1700-tal, Hyssna och Melltorps byar med gårdsbebyggelse på tomter från tiden före laga skiftet och välbevarade byggnader från 1700- och 1800-talet, kvarn.

Man kan konstatera att det i fornminnesregistret inte finns så mycket att ta hänsyn till i förhållande till verket. Det finns inga fornlämningar i direkt närhet, å andra sidan ligger platsen i skogsmark och vi vet av erfarenhet att skogsmarken är synnerligen dåligt inventerad så att där inte finns något registrerat behöver inte betyda att det inte finns något där.

För att dubbelkolla så att det inte finns något från Skogsstyrelsens Skog och Historia-inventering som inte registrerats i fornminnesregistret kontrollerades funktionen Skogens Pärlor på skogsstyrelsens hemsida. Det ger även en möjlighet att få ett intryck av om det finns nyckelbiotoper eller andra naturvärden på platsen. Ett naturreservat ligger några hundra meter väster om kraftverket.

Vid besök på plats kunde man redan vid naturreservatet tydligt höra ljudet från vindkraftverket. Den västra delen av naturreservatet är med andra ord ingen miljö med endast naturens ljud, utan klart påverkad av moderna exploateringar. I naturreservatets lägre belägna delar är ljudet näst intill omöjligt att uppfatta.
Närmar man sig kraftverket från öster, dvs från naturreservatet är stigningen brant och går genom en relativt tät medelålders granskog. När man når den västligaste delen av den platå som utgör toppen fann vi två stensättningar. Deras storlek och läge ger vid handen att de bör vara från järnåldern, eventuellt kan de höra till bronsålderns sista del. De båda stenhögarna är vart fall tveklöst två forntida gravar. Vilka inte var kända sedan tidigare, trots att man kan tycka att fornminnesinventeringen borde ha fångat in dem. Deras läge är trots allt självklart när man studerar topografin i området. Vindkraftverket syns inte från gravarna men hörs.



När man närmar sig verket ytterligare gör man det genom en välskött och relativt hårt betad kohage. I hagen finns åtskilliga odlingsrösen, dessa är relativt toppiga och är i de flesta fall uppkastade kring block eller på hällar. Om brukaren inte redan uppbär extra gårdsstöd för kulturvärden så finns det goda möjligheter att hänvisa till denna hage. Området är enligt rådande praxis inte att klassa som fornlämning utan skall registreras som övrig kulturhistorisk lämning i fornminnesregistret. Vindkraftverket är väl synligt från hagen, men de fullt uppvuxna ädellövträden minskar verkets dominans över landskapsbilden. Platsen upplevelsevärde minskar, men endast markant och då snarare av ljudet än av synintryck från vindkraftverket.

Sammantaget är vår bedömning att kraftverket inte påverkar kulturmiljön vare sig i direkt närhet eller på håll i nämnvärd utsträckning. I förhållande till riksintresset Rydal kan man försiktigt drista sig till att hävda att det utgör en intressant fördjupning av tidshorisonten. Mest negativ inverkan är nog den som ljudmässigt sker på naturreservatet.

Vindkraft och jakt

Frågan kring vindkraftverk och jakt är ett stort ämne på landsbygden. Det finns en stor oro för att områden skall detaljplaneras och därför kräva polistillstånd för avlossande av jaktvapen (ordningsstadgan).

Problematiken är något som Svenska Jägareförbundets förbundsjurist Fredrik Widenmo tagit fasta på och bloggat om.

Artikel i Turist nr 4/2009

I dagarna damp det senaste numret av turist - svenska turistföreningens tidskrift ner i brevlådan. Oftast brukar jag bara ögna igenom den, kanske fastnar man för någon enstaka artikel. Det gjorde jag denna gång. I detta nummer (4/2009) fanns artikeln blåst på utsikten, en artikel om vindkraftetableringars negativa inverkan på naturturism.

Naturturismen lever till stor del på upplevelsevärden, dvs samma värden som den stora massan uppskattar vad gäller kulturmiljöer. Det konstateras i artikeln att naturturister mycket sällan vill se vindkraftverk då dessa lätt kan komma att bryta av och dominera ett landskap. Samma argumentation har jag läst när man hävdat kulturmiljöer utifrån riksintresse-aspekten i miljöbalken. Avgörande i de fallen har varit i vilken grad landskapet redan är påverkat av t.ex. ledningar, vägar och trafik. Vid stor befintlig påverkan är det svårare att hävda ett skydd för kulturmiljön än när området sedan tidigare är orört. Detsamma gäller rimligen turistintressen. Artikeln är aktuell men snuddar bara lätt vid ytan på ett av många värdegrundsproblem. Att man inte berör att vindkraftverk är tillfälliga konstruktioner innebär att artikeln vinklas i onödan. (not: vindkraftverkens tillfälliga natur nämns i en faktaruta)

Boktips

I miljökonsekvensbeskrivningar (mkb) ser man ofta att mer kraft läggs på natur- än kulturmiljöaspekter på den planerade exploateringen. Ofta är inte ens en arkeolog inblandad när fornlämningar och landskapsrum diskuteras i planprocessen. Delvis beror detta givetvis på att vissa kulturmiljöfrågor fångas in via speciallagstiftningen fornminneslagen (lag 1988:950 om fornminnen mm).

En studie av relationen mellan natur- och kulturmiljövård utifrån länsstyrelsers handlingspraxis har gjorts av forskare knutna till Lunds universitet. Studien kan laddas ner här.

KULTUR~NATUR Konferens för kulturstudier i Sverige 2009

I början av sommaren hölls en intressant konferens i Norrköping. konferensen, KULTUR~NATUR Konferens för kulturstudier i Sverige 2009, arrangerades av ACSIS (advanced Cultural Studies Institute of Sweden, Linköpings Universitet). Konferensen hade ett brett angreppssätt på relationen natur~kultur där ett par sessioner var klart relevanta för detta projekt. En sessions relevans gick utöver de övriga, jag tänker naturligtvis på sessionen Landsbygdens platsidentiteter: natur kultur och globalisering:

Sessionen behandlar svensk landsbygdskultur i en tid karaktäriserad av globalisering och urbanisering. Dessa processer är sammankopplade på flera plan: ekonomiskt, politiskt och inte minst kulturellt.

Sessionen rymde fyra olika föredrag:

Håkan Berglund-Lake: När skogen inte känns igen. Förändrad skogsanvändning och dess existentiella effekter. Håkan lyfter fram glesbygden som naturresurs utifrån dagens energipolitik där förnyelsebar energi står i centrum. Han diskuterade såväl avfolkning som bioenergiuttag som vindkraftetableringars inverkan på hur individen uppfattar sin situation och sin livsmiljö. Speciellt när livsmiljön, som idag, är satt i snabb förändring.

Magnus Andersson: Provincial globalisation: theorizing local appropriation of global cultural strategies. Även Magnus lyfte fram problemet med avfolkning av delar av landsbygden. Detta analyserades mot olika försök att genom marknadsföring marknadsföra sin plats i världen.

André Jansson: Medierat centrum - marginaliserad idyll. Fokus för Andrés fördrag var begrreppet livskvalitet och hur det uppfattas på olika håll. Med statistik från SOM-institutet visade han att boende i såväl landsbygd som stadsmiljö uppfattar livskvaliteten som högre på landet än i staden. Vilket är intressant i relation till Magnus diskussion om avfolkningsbygd och Håkans diskussion om landsbygden som den urbana miljöns energiexploateringszon.

Katarina Saltzman: Landsbygdens vårdade landskap och stadens vilda natur. Landsbygdens natur och värden är en konstruktion orsakad av politisk ekonomisk styrning av lantbruket. Det paradoxala i förhållande till detta blir att naturen, t.ex. i form av igenväxning, blir ett hot mot de politiskt utsedda naturvärdena.

Samtliga föredrag i sessionen kan sättas i relation till hur man hanterar värdebedömningar inför etableringar av vindkraft.

Denna session, och flera med den, var mycket inspirerande och gav orsak att fundera över ett och annat som har med vindKRAFT & KULTURmiljö att göra.

Samordningsmöte på länsstyrelsen i Halmstad

I onsdags, den 8/9, presenterades projektet på länsstyrelsen i Hallands län. Syftet var dels att informera om projektet och dels att synkronisera det med ett projekt som länstyrelsen håller på att teckna. Allt för att undvika dubbelarbete och samtiddigt maximera nyttan av såväl befintliga som kommande resurser.

Deltog i mötet gjorde, förutom jag och min närmsta chef, länsantikvarien, länsarkitekten samt två av länstyrelsens handläggare.

Upplevelse-, kunskaps- och bruksvärde

När fornlämningar behandlas i arbeten för mkb-er eller vid arkeologiska förstudier och utredningar inför vindkraftetableringar görs ofta värderingar. Upp till tre olika värderingskriterier brukar studeras, de är:

1/ Upplevelsevärdet, kallas även pedagogiskt värde eller pietetsvärde.

2/ Kunskapsvärdet kallas även vetenskapligt värde eller preparatsvärde.

3/ Bruksvärde eller brukarvärde.

Kategori 3 behandlas mindre ofta än kategori 1 och 2. Genomgående kan man konstatera att kategori 2, dvs kunskapsvärdet eller det vetenskapliga värdet, sällan kopplas till aktuell arkeologisk forskning. Det kopplas snarare till antikvarisk praxis för fornminnesinventering. Detta är en klar brist som vi ämnar kommentera mer utförligt i vår slutrapport.

Fallstudie nr 2 utsedd

Fallstudie nr 2 blir den första vindkraftpark som kommit på plats i Halländsk skogsbygd. Den så kallade Oxhultgruppen.

Fallstudie 1 utsedd

Nu har ett lämpligt objekt för den första fallstudien utsetts. Det ligger i norra Bohuslän, i Tanums kommun och gränsar till världsarvsområdet. I närheten av vindkraftparken har den nya sträckningen av E6 anlagts. Platsen är alltså lämplig av två viktiga anledningar:
1/ problematiken kring etableringar i anslutning till världsarv kan belysas.
2/ ambitionsnivåer kring två olika exploateringar (motorväg respektive vindkraftpark)alldeles invid varandra kan jämföras.

Projektet i P4 Halland

Mitt under min semester blev jag uppringt av P4 Halland med anledning av att vi beviljats medel från Energimyndigheten för föreliggande projekt. Jag blev lite tagen på sängen eftersom jag mest oroade mig för hur det skulle gå med höskörden, men intervjun blev rätt OK ändå. Följeartikeln kan man dock ha lite synpunkter på.... Nu hittar artikeln samt en länk till intervjun här.

Länktips Klima og kulturarv

På den norska riksantikvarien bedrivs ett projekt om kilimat och kulturarv. Projektets hemsida hittar ni här.

Forskargruppen

Vi som skall genomföra projektet är:

Leif Björkman, kvartärgeolog, Viscum pollenanalys & miljöhistoria
Leif Häggström, projektledare & arkeolog, Kulturmiljö Halland
Maja Lindman, byggnadsantikvarie, Kulturmiljö Halland
Ådel Vestbö Franzen, kulturgeograf, Jönköpings länsmuseum

Bakgrund och syfte

Kulturmiljön och kulturarvet är en viktig del av människans upplevelse och uppfattning av sin omgivning. Sällan tänker man på att landskapet av idag är det samlade resultatet av mer än 10.000 år av mänsklig aktivitet, påverkan, val och icke-val. Spåren av detta kan sammanfattas i orden kulturmiljö och kulturarv. Genom att analysera spåren förstår vi miljön vi kringgärdas av idag, där exempelvis storskaliga vindkraftverk utgör ett relativt nytt tillskott. Liknande drastiska förändringar i landskapets utseende har genomförts tidigare i historien. Under tidig medeltid bör uppförandet av, för den tidens människor, de skyhöga byggnader och torn som kyrkor utgör ha varit ett extremt inslag i landskapsbilden. Byggandet av väderkvarnar var även det ett nytt inslag, extremt i det att man plötsligt fick in en rörelse i landskapet. Vindkraftverk kan mycket väl ses i det perspektivet, som ett naturligt inslag i ett kulturlandskap i ständig förändring. Problemet är ofta att kulturmiljövårdens instanser och myndigheter oftast betraktas (och emellanåt agerar) som nejsägare, när man mycket väl kan ta en aktiv del i processen i syfte att få en så bra lösning/etablering som möjligt.

Men vilken effekt har vindkraften på kulturmiljön? Hur förhåller sig vindkraften till kulturmiljöns upplevelsevärden, bevarandevärden respektive vetenskapliga värden? Vilka positiva och negativa effekter skapar vindkraftetableringar? Hur har områdenas kulturhistoriska karaktär påverkats och i så fall hur? Har områdenas särprägel kunnat bevaras trots vindkraftetablering? Försvinner omätbara kvaliteter inom kulturmiljön vid vindkraftetablering? Frågorna är svåra, vilket märks i kulturmiljövårdens försiktiga och tveksamma hantering av vindkraftärenden.

Studien täcker in de klassiska kulturmiljöelementen fornlämningar, bebyggelse och kulturlandskap, ämnen som behandlas övergripande i ”Vindkrafthandboken” men inte har följts upp ordentligt sedan Riksantikvarieämbetet 2000 publicerade studien ”Kulturmiljö och vindkraft” – men sedan dess har mycket hänt. Övergripande studier, analyser och tolkningsråd saknas, det som i dagsläget finns gäller enstaka objekts eller parkers påverkan på kulturmiljön eller upplevs som starkt föråldrat.

Vi har medvetet valt att även lägga in en studie av det biologiska kulturarvet, vilket är ett ansvarsområde som brukar falla mellan stolarna i myndigheternas hantering av alla former av markexploatering. Det biologiska kulturarvet uppbär formellt samma skydd som andra former av kulturarv, men hanteringen brister ofta på grund av dess ämnesöverskridande natur. (se t.ex. Emanuelsson, M. 2003. Skogens biologiska kulturarv Riksantikvarieämbetet, Stockholm; Nilsson, B. Et al. 2008. Mötesplatser – på väg mot en samlad natur- och kulturmiljövård. Archaeology@Lund vol 3, 2008. Department of Archaeology and ancient history, University of Lund)

Forskargruppen är en strategisk sammansättning av personer med olika bakgrund I syfte att skapa ett tvärvetenskapligt angreppssätt som gör vår komplexa kulturmiljö största möjliga rätta. Eftersom samtliga deltagare har erfarenhet av att arbeta med vindkraftetableringar, är väl insatta i kulturarvsproblematiken och drivna projektarbetare bör projektets genomförande inte stöta på några större problem. Projektet fokuserar på genomförda etableringar vilket innebär att det kan starta i samma ögonblick medel beviljas. Risken kan vara om någon projektmedarbetare väljer att byta arbetsgivare men då ansvarar projektets huvudman, Kulturmiljö Halland, för att en kompetent ersättare rekryteras. Projektet kommer löpande att arkivera sin dokumentation i syfte att säkra den, Kulturmiljö Halland har ett offentligt arkiv där dokumentationen kommer att slutarkiveras och vara tillgängligt efter projektets avslutande. Samtliga individer i forskargruppen arbetar i sin löpande verksamhet med vindkraftprojekt, generellt som underkonsulter i samband med förstudier/mkb. Kulturmiljö Halland och Jönköpings läns museum arbetar även som utförare av arkeologiska undersökningar när sådana krävs av länsstyrelsen i samband med vindkraftetablering. Forskargruppen har såväl myndighetskontakter som industri- och konsultkontakter i samband med objektspecifika vindkraftetableringar inom respektive organisations geografiska verksamhetsområde. Forskargruppen kommer att arbeta med projektet ”Vindkraft och kulturmiljö” periodvis, övrig tid kommer att ägnas åt ordinarie löpande verksamhet, handläggning och forskning.

officiell sammanfattning

Vindkraftetablering inverkar, i likhet med annan byggnation, på kulturmiljön och hur kulturmiljön uppfattas och upplevs. Det är inte bara platsen för själva kraftverket samt dess infrastruktur i form av vägar och ledningar som påverkar kulturmiljön. Själva kraftverket är i sig ett stort inslag i landskapsbilden, ett inslag som tveklöst påverkar kulturmiljön då en viktig parameter för att värdera en kulturmiljö är dess upplevelsevärde. Föreliggande studie syftar till att analysera och utvärdera ett antal vindkraftanläggningars inverkan på kulturmiljön och kulturarvet utifrån fornlämningar, bebyggelse, landskap och biologiskt kulturarv.

jfr: energimyndigheten

Ny projektblogg

Denna projektblogg är tänkt att fortlöpande spegla utvecklingen och resultaten från projektet vindKRAFT och KULTURmiljö. Projektet kommer att löpa fram till 2010-12-31 och är finansierat med medel från Energimyndigheten.