Legotillverkning

Igår när jag kom hem från jobbet kom min son, 3 år, mig till mötes. Han strålade av glädje när han höll fram det han hört att jag allt för ofta pratar om hemma vid matobordet: en vindsnurra. Legotillverkad.

Ibland känner man sig lätt miljöskadad. Samtidigt stolt.

500 kvadratmeter uppställningsyta?

I MKB-n som beskriver den förutspådda effekten på miljön inför denna vindkraftetablering kan man läsa:

Ingreppen i naturmiljön blir minimalt och sker enbart vid anläggningen av sex
nya anslutningsvägar och på de sex platser där de planerade verken kommer att
uppföras. Här kommer fundament och plan att byggas på ett område på ca 500 m2
per plats.

Detta är uppenbarligen en försköning eller grov underskattning av den faktiska påverkan. Just denna uppställningsplats har inte mätts in, men det kommer att göras. Uppskattningsvis är den mellan 3000 och 4000 m2 stor. Dvs i samma stolek som de i Oxhult.

Frågan är om det rör sig om medvetna lögner eller bara försumlighet. En annan fråga är hur vanligt det är att den angivna ytan skiljer sig från den faktiska.... Grovt generaliserat så kan man hävda att det i mkb-er brukar anges att uppställningsplatserna kommer att vara ungefär 2000 m2 stora. Utifrån vad vi hittills sett verkar det dock vara i underkant.

Uppföljning av en RAÄ-rapport

År 2000 publicerade RAÄ (Riksantikvarieämbetet) en rapport i sin serie om Kulturmiljöövervakning, rapporten benämndes fallstudie och har titeln ”Kulturmiljö och vindkraft”. I rapporten diskuteras ett tiotal fallstudier utifrån vilken påverkan enskilda vindkraftverk eller mindre parker har på kulturmiljön i området. Inom föreliggande projekt har vi återbesökt ett par platser för att se om samma bedömning av påverkan skulle göras nu, lite drygt 10 år senare. Nu skall man vara medveten om att mycket har förändrats på dessa 10 år. Vindkraftverk är betydligt vanligare i den svenska landskapsbilden idag än för 10 år sedan, vilket gör att betraktaren har en annan syn på och förförståelse vad gäller vindkraftverk. De betraktas rimligen som något naturligare idag än för 10 år sedan. Precis som ensilagebalar dagens jordbrukslandskap betraktas som något fullt naturligt – trots sin plastiga fulhet – på ett helt annat sätt än för bara 25 år sedan. Idag är verken betydligt större än vad som var aktuellt när RAÄ gjorde sin uppföljning. De nedanstående två blogposterna tar upp de två fallstudier från RAÄs rapport som vi följt upp.

Uppföljningsexempel: Västgötskt odlingslandskap

Det 23 m höga vindkraftverket är placerad invid en gård. Bilden har nästan samma utsnitt och fotopunkt som motsvarande bild i RAÄ-rapporten.

En bild med ungefär samma fotopunkt men annat bildutsnitt än i RAÄ-rapporten. I RAÄ-rapporten anses verket vara i konflikt med kyrkan.

Kyrkan och vindkraftverket i Vilske-Kleva sett från väst. såväl kyrktornet som rotorbladet anas i trädtoppshöjd, verket kan inte anses vara dominerande i landskapet dess storlek gör det snarast diskret.

Skörstorps kyrka i den östra delen av Falbygden, strax innan kommungränsen till Tidaholm. Den medeltida kyrkan är diskret placerad i en sänka invid en vägkorsning. En grupp om tre vindkraftverk står på en åsrygg någon km öster om kyrkan. Verken dominerar landskapet, det föreligger dock ingen egentlig konflikt då kyrkan inte är monumentalt bygd utan just utmärks av sin diskreta placering.

I Vilske-Kleva på Mössebergs västsluttning ligger en kyrka, 200 m SV om kyrkan står ett gårdskraftverk. Verket är inte mer än 23 m högt. Verket ligger invid en gård, neddraget i sluttningen. RAÄs kommentar löd:

Trots vindkraftverkets ringa höjd drar det till sig uppmärksamheten och påverkar
kraftigt upplevelsevärdet av kyrkomiljön.

Samt:

Ett större respektavstånd till kyrkan skulle i första hand ha eftersträvats,
även om en annan lokalisering inte löst konflikten med vindkraftverket som
konkurrerande faktor i kulturlandskapet som helhet.

I dagsläget känns bedömningen som föråldrad. Det rör sig om ett drygt 20 m högt verk, ett verk som i princip är jämnhögt med kyrktornet och i höjd med trädtopparna. I jämförelse med de verk som är aktuella idag är verkets påverkan på kulturlandskapet mycket ringa, om man ens kan säga att någon konflikt föreligger. Som en jämförelse finns här en bild på en intressantare kyrka (Skörstorps ka)från samma område, med verk någon kilometer bort. Trots avståndet utgör dessa, modernare och mycket större verk, ett större intrång på kyrkomiljön än vad det lilla verket i Vilske-Kleva utgör. Skörstorps kyrka är dock oansenligt placerad i en sänka, knappast tänkt att ses annat än när man kommer över de omgivande åsryggarna. Placeringen innebär att kyrkan redan på förhand underordnar sig landskapet och vindkraftverkens dominans i landskapet behöver inte uppfattas som konkurrerande med kyrkomiljön.

Uppföljningsexempel: Kustskog

Bilden ovan är tagen från samma fotopunkt och med samma utsnitt som den bild som illustrerar RAÄ-rapporten

Kustskogsexemplet som RAÄ studerade ligger någon km söder om den lilla fiskebyn Sannäs i Tanums kommun i norra Bohuslän. Verken är sju till antalet och 50 m höga. De ligger i ett bergsområde mellan två bygder, Sannäs och Grebydalen. RAÄ gjorde bedömningen att verken inordnar sig i kulturlandskapet i stort trots att anläggningarna klart påverkas. Det är en bedömning som håller. I jämförelse med moderna verk måste det framhållas att den platsspecifika skadan som verken på denna plats gör är mycket ringa. De planer som anlagts på uppställningsplatserna är klart mindre än skogsbruksvägars vändplaner. Det är inte många hundra kvadratmeter som går åt per verk. Vilket kan jämföras med de moderna stora verken där uppställningsplatsernas yta sällan understiger 3000 kvadratmeter, oavsett vad projektören angett i beslutsunderlagen.

Att verken söder om Sannäs restes i mitten av 1990-talet, när det pågick som mest forskning kring hur man motverkar nedbrytningen (främst orsakad av luftburna föroreningar) av områdets världsunika hällristningar kan ses som en positiv paradox, där vindkraftprojektering har indirekt positiv inverkan på kulturarvet.

Vertikal vindkraft

I vintras öppnades ett vindkraftverk med en annorlunda teknisk lösning i Falkenberg. Företaget vertical wind ligger bakom verket som skall ingå i en grupp om fyra verk, bekostade av falkenbergs energi.

Vi har åkt förbi verket ett flertal gånger utan att det snurrat, men i morses så var det igång och vi kunde bilda oss en uppfattning om hur verket påverkar sin omgivning. På håll är det mindre påtagligt än övriga verk, övriga verk är dock större så frågan återstår om hur man uppfattar situationen om effektmässigt jämnbördiga verk jämförs. Detta vertikala verk har ett uppenbart problem. Det kan skapa en synvilla. Synvillan innebär att man uppfattar att rotorn snurrar åt fel håll samt är vinklad. Sannolikt beror detta på de snedställda stagen vilka när rotorn snurrar skapar synvillan. Kanske kan detta undvikas genom en annan stagkonstruktion. Synvilllan innebär att verken blir en oundviklig fixpunkt i landskapet och dominerar över övriga föreeelser i högre grad än andra verk. Genomskådas synvillan är vår initiala uppfattning att verket är mindre dominerande än horisontella verk, med den brasklappen att vi inte kunnat jämföra verk av samma kapacitet.

Storlek på uppställningsplatser

I en MKB vi kikat på anges storleken på uppställningsplatserna där vindkraftverken skall byggas till i genomsnitt 1300 kvadratmeter. Detta har kontrollmätts i fält med gps. Uppställningsplatserna, grusplan samt den yta som schaktats av eller fyllts ut, var i genomsnitt 4700 kvadratmeter stora. Den minsta var 2700 kvadratmeter stor emdan den största var på hela 9000 kvadratmeter. Skillnaden gentemot vad som uppgavs i MKB-n är minst sagt anvärkningsvärd. Vi kommer att följa upp detta och undersöka vad det beror på samt om man tagit mer yta i anspråk än angivet på de platser man ansökt om tillstånd till arkeologiska undersökningar...