Arkeologisk konferens

När detta skrivs pågår en av de största skandinaviska arkeologiska konferenserna i Kalmar. N-TAG, eller Nordic Theoretical Archaeology Group, har konferens på temat Multidisciplinary Archaeology. Detta sågs av oss som ett bra tillfälle att presentera vissa av våra resultat och tankar för en vetenskaplig fackmannapublik. Sagt och gjort, på sessionen Combining "facts": artifacts and ecofacts in archaeology presenterades lite av våra tankar kring hur man kan använda biologiskt kulturarv som en metod att verifiera eller identifiera äldre tiders landskapsbruk. Föredragets abstract löd:

Living Ecofacts – Aspects on Biological Cultural Heritage
Leif Häggström, Heritage Halland
In a project exploring the effects on cultural heritage by the construction of large scale wind mills one of the approaches are the effects on biological heritage. I will in this paper discuss some of the results, primarily the potential of using biological cultural heritage as ecofacts which can reveal past uses of the landscape. I.e. outland use which cause vague archaeological traces can be identified by distinguishing the biological cultural heritage in the area. By combining these results with historical documents and archaeological remains a more accurate sketch of past landscapes can be drawn. This will be exemplified.

Föredraget fick bra respons med en hel del frågor. Efter sessionens slut kom flera fram och ville prata om hur mani praktiken kan använda sig av det, samt inte minst problematiken med det biologiska kulturarvets legala status via rådande (icke-) tillämpning av fornminneslagen.

De sista resterna

Vi har tagit upp platsen tidigare, de fyra verken i Kulltorp i Gnosjö kommun i västra Småland. Vad gäller kulturmiljön så konstaterade man i underlagen att:

• Inga fornlämningar påverkas
• Inga riksintressen för kulturmiljövården finns registrerade

Detta stämmer, med modifikation. Läget, en hög kulle i ett relativt flackt landskap, gör att verken syns långt och påverkar ett mycket stort landskapsrum. Det stämmer också at ingen registrerad fornlämning påverkades. Problemet var dock att:

1. Den kulturlämning, en backstuga, som fanns i området vid en snabb arkivkontroll visade sig har belägg från 1700-talet vilket enligt gällande praxis gör den till en fornläming istället för kulturlämning.
2. Ett röjningsröseområde, tidigare okänt, har vi vid våra besök hittat. Det är delvis täckt/förstört av en vägdragning mellan två verk.

Man kan utifrån detta projekt tydligt se att det behövs antikvariska insatser/kontroller i fält och inte bara ett snabbt avfärdande (även om det i detta fall gjordes av länsstyrelsen). Projektet demonstrerar också med stor tydlighet hur stora ytor som går åt vid projektering. Och då åsyftas endast ytor som direkt påverkas via schaktning, sprängning eller utfyllnad.

Hur som helst. Backstugan är borta och röjnignsröseområdet delvis förstört. I det område där backstugan låg kan idag en mindre stenröjd yta, en åkerplätt, skönjas samt en stenkantad grop, eventuellt en struka. Samt, vilket jag upptäckte igår, ett litet bestånd med låga ålderdomliga påskliljor. Antagligen ett stycke biologiskt kulturarv som genom uppöppnandet av skogens mörker åter blommat upp.

Vindkraft och vilt

Eftersom mitt största fritidsintresse just nu är jakt brukar jag hålla ett öga på just jaktliga företeelser invid vindkraftverk. Inte minst därför att det i vissa jaktliga kretsar finns en stor oro för hur vindkraftparker påverkar möjligheten till jakt.

Igår när jag gjorde ett återbesök på en park i västra småland tog jag ovanstående bild. De senaste årens vintrar har varit hårda, vilket framför allt satt hård press på våra minsta hjortdjur, rådjuren. De har svultit, foster har kastats pga detta, djur har svultit ihjäl och vid skarsnö har rävarna gått hårt åt även vuxna rådjur. Det finns områden där vi på grund av hård vinter i princip helt saknade kid i fjol. Då är det glädjande att se att det på sina håll gjorts ansträngningar för att hjälpa viltet. En förutsättning för att kunna göra detta, när snön börjar närma sig meterdjup, är att det finns ett plogat vägsystem. Och det gör det vid vindkraftparker. Så bilden ovan visar en hög med regnskyddat hö som blivit över från vinterns fodringsinsatser.

Kanske kan viltvårdsinsatser likt dessa vara något för bolagen att ta till för att öka acceptansen för parkerna ute i bygderna? Rätt utförda foderinsatser minskar för övrigt betes- och bökningsskador på växande gröda och planteringar så det är fler än bara jägarna som gynnas!

Presentationer i Kalmar x2

Två gånger med kort mellanrum under våren kommer vindKRAT & KULTURmiljö att presentera resultat i Kalmar.

Det första tillfället äger rum direkt efter påsk och sker på en arkeologisk konferens.

Det andra tillfället är på nationella vindkraftkonferensens andra dag, under ett pass som heter "Forskare presenterar aktuella rön..".

Intressant strategi

För närvarande håller jag på att gå igenom en MKB för en planerad vindkraftprojektering utanför Lillhärdal i Härjedalen. Det finns en hel del lärdomar att dra av denna projektering som omfattar ett hundratal verk. Nedan följer lite spontana positiva och negativa associationer jag fått, systematiserade i punktform:

Positivt:

• Att natur- och kulturmiljö behandlas i samma dokument.
• Att man identifierat kompensationsåtgärder som gynnar både den biologiska mångfalden och kulturarvet!
  

Negativt:

• Kulturlämningarna behandlas väldigt snävt inom området trots att det finns intressanta paralleller och referenser in närheten. Ett par mil VNV om projektområdet ligger en vikingatida bosättning, Slyos. Någramil rakt åt V ligger Ängersjö som utforskats i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vilket bland annat visat ett medeltida ursprung, även på flera fäbodvallar. De idémässiga och kulturhistoriska parallellerna till det aktuella projektområdet är uppenbara.
• I ett samarbete mellan biologer och kulturvetare hade biologiskt kulturarv gott fått ett visst utrymme trots att det inte är praxis i dagsläget. Däremot har det ett intresse för såväl kulturhistorien som den biologiska mångfalden.
  

Kanske är det så att kompetens avseende kulturmiljöer är väldigt regional. Att det är svårt att identifiera det mest relevanta kulturmiljöelementen eller tendenserna i andra regioner än de där man är van att arbeta. Att vara spetskompetent på hela landets historia, fornlämningar och kulturmiljöer är givetvis en omöjlighet.

Men det kanske räcker att man kan teckna de generella kulturmiljödragen för ett projektområde?

Den ofarliga kärnkraften?

Rätt ofta ser man argument att kärnkraften är den mest miljövänliga energikällan. Tanken är då att den ger väldigt mycket energi i förhållande till hur mycket växthusgaser den släpper ut i atmosfären. Det man inte brukar blunda för är problemen med slutförvaring. Dessa är i dagsläget långt ifrån lösta.

Men det finns andra problem. Visst är det ovanligt med olyckor, men de händer bevisligen och då blir kärnkraften vips väldigt farlig. T.ex. så brinner just nu ett kärnkraftverk i staden Onagawa som ligger i landskapet Miyagi i nordöstra Japan. Detta som en direkt följd av morgonens kraftiga skalv och efterföljande tsunami.

Så när man vulgärjämför (vilket ofta sker) kärnkraft och vindkraft måste man inse att kärnkraften har såväl direkta risker som mångtusenåriga risker. Dessa måste vägas in i argumentationen.

Två vanliga genvägar

Ibland är det lättare att säga vad kulturmiljön inte är än att säga vad den är.

Det finns en tendens i MKB-er att man försöker ta genvägar. Det är förståeligt, varje genväg man kan ta sparar in pengar. Antingen i projektörens totalbudget eller så blir det mer vinst för underkonsulten. Detta ingår i spelet.

Det finns två vanliga genvägar som brukar tas när man skall beskriva vilka kulturmiljöer och fornlämningar som kommer att påverkas av en projektering.

Genväg 1: kulturmiljö = områden som pekats ut som riksintressen för kulturmiljön.

Problemet här är att riksintressena endast är subjektiva typexempel. De speglar inte nödvändigtvis vad som är områdets relevantaste kulturmiljöer. Sedan finns det riksintressen som fungerar väl ihop med t.ex. vindkraft.

Genväg 2: fornlämningar = platser som finns markerade i fornlämningsregistret/FMIS.

Problemet är att fornlämningsregistret inte är ett facit utan en indikation. Det är därför det i lagen finns möjlighet att på projektörens bekostnad leta efter nya fornlämningar genom en arkeologisk utredning. Att påstå att inga fornlämningar kommer att påverkas därför att det inte finns några fornlämningar registrerade inom projektområdet är att ta en stor medveten risk.