Två vanliga genvägar

Ibland är det lättare att säga vad kulturmiljön inte är än att säga vad den är.

Det finns en tendens i MKB-er att man försöker ta genvägar. Det är förståeligt, varje genväg man kan ta sparar in pengar. Antingen i projektörens totalbudget eller så blir det mer vinst för underkonsulten. Detta ingår i spelet.

Det finns två vanliga genvägar som brukar tas när man skall beskriva vilka kulturmiljöer och fornlämningar som kommer att påverkas av en projektering.

Genväg 1: kulturmiljö = områden som pekats ut som riksintressen för kulturmiljön.

Problemet här är att riksintressena endast är subjektiva typexempel. De speglar inte nödvändigtvis vad som är områdets relevantaste kulturmiljöer. Sedan finns det riksintressen som fungerar väl ihop med t.ex. vindkraft.

Genväg 2: fornlämningar = platser som finns markerade i fornlämningsregistret/FMIS.

Problemet är att fornlämningsregistret inte är ett facit utan en indikation. Det är därför det i lagen finns möjlighet att på projektörens bekostnad leta efter nya fornlämningar genom en arkeologisk utredning. Att påstå att inga fornlämningar kommer att påverkas därför att det inte finns några fornlämningar registrerade inom projektområdet är att ta en stor medveten risk.