Markbygden på museum

Sedan ett tag tillbaka pågår en utställning om den stora vindkraftutbyggnaden i Markbygden på Piteå museum. Alltid bra när kulturhistoriska museer försöker spegla vad som händer i samhället idag. Jag hade gärna gjort ett besök i sommar för att se hur de lyckats.

Så här presenterar museet själva sin utställning:

Europas största vindkraftpark, 1101 verk, ska byggas i Markbygden, Piteå kommun. Utbyggnaden kommer att pågå i minst tio år och är idag kostnadsberäknad till ca 70 miljarder. Förutom vindkraftverken kommer man att behöva bygga nya vägar och förstärka gamla, bygga ut kraftledningar och transformatorstationer.

Vad betyder allt det här för Markbygden, ett glest befolkat område mellan kust och fjällbygd, en gång i tiden genomgångsland för lappmarkshandeln och transportled för silvergruvan i Nasafjäll? I sommarens utställning berättar vi mer om och reflekterar över en bygd i förvandling. Utställningen bygger på en förstudie som museet utförde vinter-vår 2008-09 i samverkan med Norrbottens museum.

Utställningen öppnas lördag den 21 maj av docent Ingela Bergman, chef för Silvermuseet i Arjeplog.

Nätverket för klimat och kulturarv

Nätverket för klimat och kulturarv administreras via Centrum för klimat och säkerhet vid Karlstads Universitet. Nätverket hittar man enklast via deras hemsida.

Kort om nätverket:

Nätverket samlar forskare, myndigheter och organisationer som intresserar sig för frågor om hur klimat påverkar kulturarv. Syftet är att tillsammans arbeta vidare med tillämpad forskning inom detta tvärvetenskapliga fält. Vår inriktning är att undersöka effekter av förändringarna och hur vi kan anpassa förvaltning och bevarande av kulturarvet till situationen.

Ett litet verk som smälter in

Ett litet verk importerat från Australien. Beläget utefter kusten mellan Falkenberg och Varberg. Trots att det hör hemma i en totalt annorlunda kulturmiljö och klimat smälter det bra in i den västsvenska lokalmiljön. Kanske beroende på sin klassiska design.

Intressant strategi

För närvarande håller jag på att gå igenom en MKB för en planerad vindkraftprojektering utanför Lillhärdal i Härjedalen. Det finns en hel del lärdomar att dra av denna projektering som omfattar ett hundratal verk. Nedan följer lite spontana positiva och negativa associationer jag fått, systematiserade i punktform:

Positivt:

• Att natur- och kulturmiljö behandlas i samma dokument.
• Att man identifierat kompensationsåtgärder som gynnar både den biologiska mångfalden och kulturarvet!
  

Negativt:

• Kulturlämningarna behandlas väldigt snävt inom området trots att det finns intressanta paralleller och referenser in närheten. Ett par mil VNV om projektområdet ligger en vikingatida bosättning, Slyos. Någramil rakt åt V ligger Ängersjö som utforskats i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vilket bland annat visat ett medeltida ursprung, även på flera fäbodvallar. De idémässiga och kulturhistoriska parallellerna till det aktuella projektområdet är uppenbara.
• I ett samarbete mellan biologer och kulturvetare hade biologiskt kulturarv gott fått ett visst utrymme trots att det inte är praxis i dagsläget. Däremot har det ett intresse för såväl kulturhistorien som den biologiska mångfalden.
  

Kanske är det så att kompetens avseende kulturmiljöer är väldigt regional. Att det är svårt att identifiera det mest relevanta kulturmiljöelementen eller tendenserna i andra regioner än de där man är van att arbeta. Att vara spetskompetent på hela landets historia, fornlämningar och kulturmiljöer är givetvis en omöjlighet.

Men det kanske räcker att man kan teckna de generella kulturmiljödragen för ett projektområde?

Storlek på uppställningsplatser

I en MKB vi kikat på anges storleken på uppställningsplatserna där vindkraftverken skall byggas till i genomsnitt 1300 kvadratmeter. Detta har kontrollmätts i fält med gps. Uppställningsplatserna, grusplan samt den yta som schaktats av eller fyllts ut, var i genomsnitt 4700 kvadratmeter stora. Den minsta var 2700 kvadratmeter stor emdan den största var på hela 9000 kvadratmeter. Skillnaden gentemot vad som uppgavs i MKB-n är minst sagt anvärkningsvärd. Vi kommer att följa upp detta och undersöka vad det beror på samt om man tagit mer yta i anspråk än angivet på de platser man ansökt om tillstånd till arkeologiska undersökningar...

Skogens biologiska kulturarv

Biologiskt kulturarv är en av ingångarna till kulturmiljön i detta projekt. För några år sedan publicerade RAÄ en bra rapport om biologiskt kulturarv i skogsmark, den hittar ni här.

Kulturarv-vindkraft-turism

I mitt lokala annonsblad kunde man häromveckan (precis som alla veckor) läsa kritiska insändare om en planerad vindkraftpark i kommunens västra del. Just denna lyfte fram kulturarvsaspekten med följande ord:

Vi talar om en kulturbygd som kommer att vanställas till oigenkännlighet och
förlora sin attraktionskraft för bosättning och rekreation

Uttalandet är intressant och för mina tankar till en Skotsk studie där man undersökte turisters upplevelser av vindkraftparker i västra skottland (Argyll & Bute). Dvs ett område som turister framför allt besöker på grund av dess natur samt dess värden som kulturbygd. Vad kom man då fram till i studien ”Tourist Attitudes towards Wind Farms”?

I undersökningen intervjuades 307 turister. Frågorna kretsade kring: besöksfrekvens, vad som lockade dem till området, om det fanns något i omgivningen som störde, om man kom ihåg var man sett vindkraftverk, om man planerar att komma tillbaka till området etc.

Huvuddelen av de intervjuade hade varit i området förut (60%) och det var naturen och kulturlandskapet, dvs sceneriet, som lockade dem till området. På den direkta frågan om det fanns något som gjorde området oattraktivt svarade en majoritet ”inget”, den högsta negativa responsen gällde ”för mycket skräp” (3%). De flesta hade sett vindkraftverk men kunde inte peka ut var de sett dem. Det intressanta är att av de som hade ett minne av att sett vindkraftverk så ansåg 43% att de utgjorde ett positivt inslag i miljön medan 8% ansåg att de utgjorde ett negativt inslag.

Dessa siffror är givetvis inte direkt översättningsbara till svenska förhållanden, sannolikt därför att miljöbelastningen i Storbritannien över lag är extremt hög och i det perspektivet är en ”ren” energikälla som vindkraft något mycket positivt.

Rapporten är intressant nog att läsas. En sammanfattning hittar man här.

Intressegrupp som hårdbevakar vindkraft

Föreningen Danske Torpare är till för danskar som äger och brukar fastigheter för fritidsändamål i Sverige. Föreningens medlemmar har ofta intressen i de tämligen glesbefolkade skogsområden av södra Sverige där en stor vindkraftexpansion pågår. Att vi tar upp föreningen är att många av de fastigheter som ägs av föreningens medlemmar utgörs av torp och smågårdar, ofta välbevarade och med förhållandevis höga byggnadshistoriska värden. Föreningens medlemmar månar i de flesta fall om att renoveringar och ombyggnationer skall ske pietetsfullt.

Föreningen ser inte med blida ögon på den vindkraftexpansion som nu sker i främst södra sverige. Som intressegrupp, med en delvis kulturhistoriskt baserad värdegrund är föreningens arbete mot vindkraft intressant att följa. Föreningen tar så hårt på vindkraftfrågan att man startat en specifik vindkraftgrupp. Gruppen har presenterat några viktiga dokument online:

• Kort presentation av svensk energipolitik, vinkraftmål mm.
• Översikt över kommande projekteringar, dock lite gammal och delvis inaktuell men den ger en fingervisning om omfattningen av projekteringen i dagens Sverige.
• En artikel som handlar om Oxhultgruppen mm.
• Kritik av beräkningsgrunderna för ljudnivåer.

Det är definitivt intressant att följa en intressegrupps argumentation och arbete. Inte minst när gruppen i stor utsträckning styrs av såväl kulturhistoriskt intresse som en romantisk idealbild av den svenska naturen. En idealbild som säkert även delas av många svenskar.

Energi och kulturpåverkan

Alla är i princip eniga om att samhället är i behov av en större mängd förnyelsebara energikällor. Det finns ett antal sådana vars miljöpåverkan har utretts under senare år. Ett sätt att mäta denna påverkan på kulturmiljön är att undersöka hur många forn- och kulturlämningar som tagits bort med stöd, eller skadats utifrån definitioner, i lag (1988:950) om kulturminnen mm för varje energislag. Då kan man räkna ut hur mycket varje energienhet per energislag kostar i form av forn- och kulturlämningar. Vi har inte sett några sådana beräkningar, men de är fullt möjliga att göra.

Ett spontant intryck är att ett ökat uttag av biomassa ur skogen innebär en väldigt hög kostnad för kulturarvet per uttagen energienhet. Skadefrekvensen på fornlämningar i skog i samband med skogsbruksåtgärder är redan nu oacceptabelt stor (se här, här och här). Skogsstyrelsen gör bedömningen att skadefrekvensen på forn- och kulturlämningar kommer att öka i och med ett ökat biomassauttag i form av t.ex. stubbskörd.

Lästips

Tidigare under året hade International Journal of Heritage Studies (en peer preview tidskrift från Routledge) ett temanummer om kulturarv och miljö. Bland flera intressanta artiklar så är särskilt Simon Clarkes artikel Balancing Environmental and Cultural Impact against the Strategic Need for Wind Power av extra stort intresse för detta projekt. Artikeln belyser den flerbottnade problematik man måste ta ställning till när vindkraftetablering ställs mot kulturarv/miljö på ett bra sätt där grundfrågan är och förblir om kostnaden på kulturmiljön uppvägs av de positiva effekter som uppnås genom en utbyggnad av vindkraften? Artikeln är mer beskrivande än analytisk till sin karaktär.

Kulturarvet behöver energikällor som inte försurar

Under slutet av 1980, 1990 samt början av 2000 talet var Riksantikvarieämbetet mfl svenska och utländska kulturarvsinstanser inblandade i forskning kring försurningens effekter på kulturarvet. I media har vi sett många exempel på hur byggnader, statyer, hällristningar och runstenar bokstavligen vittrar bort framför våra ögon. Däremot så har man länge varit av den åsikten att arkeologiska fynd varit väl skyddade i jorden.

Det finns efter ett par års forskning anledning att oroa sig över vad som händer med fynden i jorden. Genom att jämföra närmare 5000 fynd insamlade under olika tidsperioder i olika områden har man kunnat konstatera att föremålens skick i jorden har försämrats drastiskt under de senaste 50-100 åren. Särskilt allvarligt är det i jordar med hög vattengenomströmning t.ex. i västsverige. Situationen är bättre i områden med kalkrik berggrund, t.ex. Gotland, eftersom dessa marker har en bättre buffrande effekt gentemot surt nedfall. (Rapporten finns att läsa här)

Skall vi inte helt förlora vårt ännu inte tillvaratagna kulrturarv i material som brons, järn och ben så måste försurningen minimeras. Samma sak gäller för kulturarv i sten, så som byggnader, statyer, minnemärken , hällristningar och runstenar. Detta innebär på ett allmänt plan att det materiella kulturarvet är i behov av en energiomställning där vi lämnar fossila bränslen till förmån för t.ex. vindkraft. Däremot måste varje vindkraftprojektering ställas i relation till hur den påverkar och eventuellt skadar sin lokala kulturmiljö. Där är grundfrågan om skadan/påverkan är permanent eller tillfällig till sin natur samt om den på något vis kan kompenseras.

Länktips Klima og kulturarv

På den norska riksantikvarien bedrivs ett projekt om kilimat och kulturarv. Projektets hemsida hittar ni här.