Skalundahögen

Vindkraftverken i Skalunda från syd

Vindkraftverken står knappt 700 meter från Skalunda hög (Skalunda raä 1). De är synnerligen påtagliga. Precis sydost om högen ligger en medeltida kyrka med bland annat en inmurad runsten. Där finns också ytterligare förhistroiska gravar.

Skalunda hög i Lidköpings kommun är lite av ett nationalmonument för västgötarna. Det som inte framgår av bilden här ovan är att högen är 65 m i diameter och 6-7 m hög. Den spontana reaktionen när man kommer till högen är att dess upplevelsevärde kraftigt skadats av vindkraftverken. Å andra sidan bidrar även träden i högens närhet till att intrycket av den enorma högen minskar.

Det begagnade landskapet

Ett nyligen omvandlat landskap. Området var tills nyligen uthyrt till försvaret som bombmål. När arrendet avslutades var området helt igenväxt med vass. Nu har en betesförening startats av de drygt 30 markägarna och en enda stor beteshage om ca 180 hektar har skapts. Detta är ett bra exempel på när man höjer värdena i ett landskap, såvälde ekonomiska som de biologiska och upplevelsemässiga.

Modernt jordbrukslandskap i fd Skaraborgs län. Platt jordbrukslandskap där allt fler vindkraftverk sätts upp. I dagsläget är det svårt att avgöra om man har en övergripande plan för vindkraftexpansionen eller om man tar ställning till ansökningarna om etablering allt eftersom de dyker upp.... Den övergripande effekten på landskapet blir helt olika beroende på vilken strategi som tillämpas.

I dagarna hölls en konferens i Lidköping på temat Det begagnade landskapet - använt, vårdat, värderat. Konferensen kretsade kring landskap och landskapsvård. I centrum stod tre olika projekt finansierade genom RAÄs fou medel. Projekten kretsade kring ägande & bruk, den europeiska landskapkonventionen samt förvaltingens praktiska effekt på landskapet. På konferensen möttes representanter från många olika inriktiningar med intressen i frågan. Allt ifrån landskapsforskare till länsstyrelser, konsulter och LRF deltog.

Det är uppenbart att man från praktikernas sida efterlyser verktyg till hur man kan bedriva en god landskapsvård, eller snarare hur man kan utnyttja landskapet maximalt utan att i allt för hög grad våldföra sig på det. Detta gäller allt landskapsbruk ifrån jord- och skogsbruk via infrastruktur till vindkraft. Praktikerna har ofta svårt att ta till sig teoretikernas emellanåt abstrakta modeller av verkligheten. Man vill ha svar på frågan HUR? Men även VAR? Detta ligger helt i linje med den gamla svenska traditionen av toppstyrning.

På frågan HUR finns i dagsläget inget bra svar, men de goda exemplens pedagogik poängterades.

På frågan VAR poängterades att vi måste komma ifrån den "negativa" lokaliserignsprincip som nu råder, dvs att man identifierar så många kategorier av värden som möjligt och placerar exploateringen/aktiviteten i gränszonen där det finns så få intressen som möjligt för att istället sträva efter att medvetet identifiera bästa möjliga placering och modifiera den på lämpligt sätt.

Landskapet skall inte reduceras till en kuliss, det måste finnas en möjlighet att praktiskt bruka det. I detta sammanhnag lyftes den minskande nationella självförsörjningen fram. Det är med andra ord en dynamik mellan bruk och vård som eftersträvas.

Legotillverkning

Igår när jag kom hem från jobbet kom min son, 3 år, mig till mötes. Han strålade av glädje när han höll fram det han hört att jag allt för ofta pratar om hemma vid matobordet: en vindsnurra. Legotillverkad.

Ibland känner man sig lätt miljöskadad. Samtidigt stolt.

500 kvadratmeter uppställningsyta?

I MKB-n som beskriver den förutspådda effekten på miljön inför denna vindkraftetablering kan man läsa:

Ingreppen i naturmiljön blir minimalt och sker enbart vid anläggningen av sex
nya anslutningsvägar och på de sex platser där de planerade verken kommer att
uppföras. Här kommer fundament och plan att byggas på ett område på ca 500 m2
per plats.

Detta är uppenbarligen en försköning eller grov underskattning av den faktiska påverkan. Just denna uppställningsplats har inte mätts in, men det kommer att göras. Uppskattningsvis är den mellan 3000 och 4000 m2 stor. Dvs i samma stolek som de i Oxhult.

Frågan är om det rör sig om medvetna lögner eller bara försumlighet. En annan fråga är hur vanligt det är att den angivna ytan skiljer sig från den faktiska.... Grovt generaliserat så kan man hävda att det i mkb-er brukar anges att uppställningsplatserna kommer att vara ungefär 2000 m2 stora. Utifrån vad vi hittills sett verkar det dock vara i underkant.

Uppföljning av en RAÄ-rapport

År 2000 publicerade RAÄ (Riksantikvarieämbetet) en rapport i sin serie om Kulturmiljöövervakning, rapporten benämndes fallstudie och har titeln ”Kulturmiljö och vindkraft”. I rapporten diskuteras ett tiotal fallstudier utifrån vilken påverkan enskilda vindkraftverk eller mindre parker har på kulturmiljön i området. Inom föreliggande projekt har vi återbesökt ett par platser för att se om samma bedömning av påverkan skulle göras nu, lite drygt 10 år senare. Nu skall man vara medveten om att mycket har förändrats på dessa 10 år. Vindkraftverk är betydligt vanligare i den svenska landskapsbilden idag än för 10 år sedan, vilket gör att betraktaren har en annan syn på och förförståelse vad gäller vindkraftverk. De betraktas rimligen som något naturligare idag än för 10 år sedan. Precis som ensilagebalar dagens jordbrukslandskap betraktas som något fullt naturligt – trots sin plastiga fulhet – på ett helt annat sätt än för bara 25 år sedan. Idag är verken betydligt större än vad som var aktuellt när RAÄ gjorde sin uppföljning. De nedanstående två blogposterna tar upp de två fallstudier från RAÄs rapport som vi följt upp.

Uppföljningsexempel: Västgötskt odlingslandskap

Det 23 m höga vindkraftverket är placerad invid en gård. Bilden har nästan samma utsnitt och fotopunkt som motsvarande bild i RAÄ-rapporten.

En bild med ungefär samma fotopunkt men annat bildutsnitt än i RAÄ-rapporten. I RAÄ-rapporten anses verket vara i konflikt med kyrkan.

Kyrkan och vindkraftverket i Vilske-Kleva sett från väst. såväl kyrktornet som rotorbladet anas i trädtoppshöjd, verket kan inte anses vara dominerande i landskapet dess storlek gör det snarast diskret.

Skörstorps kyrka i den östra delen av Falbygden, strax innan kommungränsen till Tidaholm. Den medeltida kyrkan är diskret placerad i en sänka invid en vägkorsning. En grupp om tre vindkraftverk står på en åsrygg någon km öster om kyrkan. Verken dominerar landskapet, det föreligger dock ingen egentlig konflikt då kyrkan inte är monumentalt bygd utan just utmärks av sin diskreta placering.

I Vilske-Kleva på Mössebergs västsluttning ligger en kyrka, 200 m SV om kyrkan står ett gårdskraftverk. Verket är inte mer än 23 m högt. Verket ligger invid en gård, neddraget i sluttningen. RAÄs kommentar löd:

Trots vindkraftverkets ringa höjd drar det till sig uppmärksamheten och påverkar
kraftigt upplevelsevärdet av kyrkomiljön.

Samt:

Ett större respektavstånd till kyrkan skulle i första hand ha eftersträvats,
även om en annan lokalisering inte löst konflikten med vindkraftverket som
konkurrerande faktor i kulturlandskapet som helhet.

I dagsläget känns bedömningen som föråldrad. Det rör sig om ett drygt 20 m högt verk, ett verk som i princip är jämnhögt med kyrktornet och i höjd med trädtopparna. I jämförelse med de verk som är aktuella idag är verkets påverkan på kulturlandskapet mycket ringa, om man ens kan säga att någon konflikt föreligger. Som en jämförelse finns här en bild på en intressantare kyrka (Skörstorps ka)från samma område, med verk någon kilometer bort. Trots avståndet utgör dessa, modernare och mycket större verk, ett större intrång på kyrkomiljön än vad det lilla verket i Vilske-Kleva utgör. Skörstorps kyrka är dock oansenligt placerad i en sänka, knappast tänkt att ses annat än när man kommer över de omgivande åsryggarna. Placeringen innebär att kyrkan redan på förhand underordnar sig landskapet och vindkraftverkens dominans i landskapet behöver inte uppfattas som konkurrerande med kyrkomiljön.

Uppföljningsexempel: Kustskog

Bilden ovan är tagen från samma fotopunkt och med samma utsnitt som den bild som illustrerar RAÄ-rapporten

Kustskogsexemplet som RAÄ studerade ligger någon km söder om den lilla fiskebyn Sannäs i Tanums kommun i norra Bohuslän. Verken är sju till antalet och 50 m höga. De ligger i ett bergsområde mellan två bygder, Sannäs och Grebydalen. RAÄ gjorde bedömningen att verken inordnar sig i kulturlandskapet i stort trots att anläggningarna klart påverkas. Det är en bedömning som håller. I jämförelse med moderna verk måste det framhållas att den platsspecifika skadan som verken på denna plats gör är mycket ringa. De planer som anlagts på uppställningsplatserna är klart mindre än skogsbruksvägars vändplaner. Det är inte många hundra kvadratmeter som går åt per verk. Vilket kan jämföras med de moderna stora verken där uppställningsplatsernas yta sällan understiger 3000 kvadratmeter, oavsett vad projektören angett i beslutsunderlagen.

Att verken söder om Sannäs restes i mitten av 1990-talet, när det pågick som mest forskning kring hur man motverkar nedbrytningen (främst orsakad av luftburna föroreningar) av områdets världsunika hällristningar kan ses som en positiv paradox, där vindkraftprojektering har indirekt positiv inverkan på kulturarvet.