Lilla Hökås, ett exempel S om Borås

I de gamla utmarkerna sydväst om Borås ligger Hökås, en 208 m hög kulle där ett 70 m högt vindkraftverk togs i drift i december 2007. Vi tog oss en titt på det hela för att se hur det påverkar sin kulturmiljö.



Ungefär 5 km VSV om verket ligger det gamla textilindustrisamhället Rydal, som är klassat som riksintressant kulturmiljö (P 64). I vissa vinklar kan verket skymtas från Rydal, men det utgör inget störande eller dominerande element i miljön. Man kan anlägga perspektivet att verket kan betraktas som en modern kommentar till den äldre industrin, som finns på platsen därför att Viskan utgjorde en oumbärlig energikälla. På samma sätt som vinden är energikällan för det moderna kraftverket halvan mil bort. I ett sådant perspektiv kan vindkraftverket nästan sägas komplettera Rydals kulturhistoriska värden. Formuleringen kring riksintresse Rydal lyder:

Rydal [P 64] (Kinna sn). 6385/1314
Motivering:
Bruks- och industrimiljö kring Rydals bomullsspinneri av stor betydelse för förståelsen av industrialismens genombrott och textilindustrins utveckling under 1800- och 1900-talet.
Uttryck för riksintresset:
Ryds förläggargård, fabriksbyggnader och disponentbostad från 1850-talet, arbetarbostäder längs bruksgata från 1870-1910-talen, skola och minuthandel, ekonomibyggnader från tidigt 1900-tal, egnahemsområdet "Svalan", ett av Sveriges få sk stjärnhus, från 1949.
I området ingår även:
Ett röse, en stensättning, en rest sten och en minnessten.

Hyssna kyrkby ligger ungefär 7 km SO om verket. Miljön består av en dalgång med vattendraget Surtan, en medeltida kyrka och en ny kyrka samt en äldre kvarn. Området är klassat som riksintresse (P 71). Framför allt fanns en farhåg att ett vindkraftverk skulle konkurrera med upplevelsevärdet fårn den båda kyrkorna. På plats kunde vi konstatera att verket vid denna årstid inte ens syns från den gamla medeltida kyrkan och att det inte på något vis utgör ett dominerande inslag i förhållande till den nya kyrkan (se bild, verket anas strax till höger om kyrktornet). Från den gamla vattendrivna kvarnen (med tillhörande såg) syns vindkraftverket över huvud taget inte. Formuleringen kring riksintresse Hyssna lyder:

Hyssna [P 71] (Hyssna sn). 6386/1305
Motivering:
Kyrko- och bymiljö med väl sammanhållen outskiftad bebyggelse.
Uttryck för riksintresset:
Hyssna gamla kyrka från medeltid och 1700-tal, Hyssna och Melltorps byar med gårdsbebyggelse på tomter från tiden före laga skiftet och välbevarade byggnader från 1700- och 1800-talet, kvarn.

Man kan konstatera att det i fornminnesregistret inte finns så mycket att ta hänsyn till i förhållande till verket. Det finns inga fornlämningar i direkt närhet, å andra sidan ligger platsen i skogsmark och vi vet av erfarenhet att skogsmarken är synnerligen dåligt inventerad så att där inte finns något registrerat behöver inte betyda att det inte finns något där.

För att dubbelkolla så att det inte finns något från Skogsstyrelsens Skog och Historia-inventering som inte registrerats i fornminnesregistret kontrollerades funktionen Skogens Pärlor på skogsstyrelsens hemsida. Det ger även en möjlighet att få ett intryck av om det finns nyckelbiotoper eller andra naturvärden på platsen. Ett naturreservat ligger några hundra meter väster om kraftverket.

Vid besök på plats kunde man redan vid naturreservatet tydligt höra ljudet från vindkraftverket. Den västra delen av naturreservatet är med andra ord ingen miljö med endast naturens ljud, utan klart påverkad av moderna exploateringar. I naturreservatets lägre belägna delar är ljudet näst intill omöjligt att uppfatta.
Närmar man sig kraftverket från öster, dvs från naturreservatet är stigningen brant och går genom en relativt tät medelålders granskog. När man når den västligaste delen av den platå som utgör toppen fann vi två stensättningar. Deras storlek och läge ger vid handen att de bör vara från järnåldern, eventuellt kan de höra till bronsålderns sista del. De båda stenhögarna är vart fall tveklöst två forntida gravar. Vilka inte var kända sedan tidigare, trots att man kan tycka att fornminnesinventeringen borde ha fångat in dem. Deras läge är trots allt självklart när man studerar topografin i området. Vindkraftverket syns inte från gravarna men hörs.



När man närmar sig verket ytterligare gör man det genom en välskött och relativt hårt betad kohage. I hagen finns åtskilliga odlingsrösen, dessa är relativt toppiga och är i de flesta fall uppkastade kring block eller på hällar. Om brukaren inte redan uppbär extra gårdsstöd för kulturvärden så finns det goda möjligheter att hänvisa till denna hage. Området är enligt rådande praxis inte att klassa som fornlämning utan skall registreras som övrig kulturhistorisk lämning i fornminnesregistret. Vindkraftverket är väl synligt från hagen, men de fullt uppvuxna ädellövträden minskar verkets dominans över landskapsbilden. Platsen upplevelsevärde minskar, men endast markant och då snarare av ljudet än av synintryck från vindkraftverket.

Sammantaget är vår bedömning att kraftverket inte påverkar kulturmiljön vare sig i direkt närhet eller på håll i nämnvärd utsträckning. I förhållande till riksintresset Rydal kan man försiktigt drista sig till att hävda att det utgör en intressant fördjupning av tidshorisonten. Mest negativ inverkan är nog den som ljudmässigt sker på naturreservatet.