Presentationer i Kalmar x2

Två gånger med kort mellanrum under våren kommer vindKRAT & KULTURmiljö att presentera resultat i Kalmar.

Det första tillfället äger rum direkt efter påsk och sker på en arkeologisk konferens.

Det andra tillfället är på nationella vindkraftkonferensens andra dag, under ett pass som heter "Forskare presenterar aktuella rön..".

Intressant strategi

För närvarande håller jag på att gå igenom en MKB för en planerad vindkraftprojektering utanför Lillhärdal i Härjedalen. Det finns en hel del lärdomar att dra av denna projektering som omfattar ett hundratal verk. Nedan följer lite spontana positiva och negativa associationer jag fått, systematiserade i punktform:

Positivt:

• Att natur- och kulturmiljö behandlas i samma dokument.
• Att man identifierat kompensationsåtgärder som gynnar både den biologiska mångfalden och kulturarvet!
  

Negativt:

• Kulturlämningarna behandlas väldigt snävt inom området trots att det finns intressanta paralleller och referenser in närheten. Ett par mil VNV om projektområdet ligger en vikingatida bosättning, Slyos. Någramil rakt åt V ligger Ängersjö som utforskats i ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt vilket bland annat visat ett medeltida ursprung, även på flera fäbodvallar. De idémässiga och kulturhistoriska parallellerna till det aktuella projektområdet är uppenbara.
• I ett samarbete mellan biologer och kulturvetare hade biologiskt kulturarv gott fått ett visst utrymme trots att det inte är praxis i dagsläget. Däremot har det ett intresse för såväl kulturhistorien som den biologiska mångfalden.
  

Kanske är det så att kompetens avseende kulturmiljöer är väldigt regional. Att det är svårt att identifiera det mest relevanta kulturmiljöelementen eller tendenserna i andra regioner än de där man är van att arbeta. Att vara spetskompetent på hela landets historia, fornlämningar och kulturmiljöer är givetvis en omöjlighet.

Men det kanske räcker att man kan teckna de generella kulturmiljödragen för ett projektområde?

Den ofarliga kärnkraften?

Rätt ofta ser man argument att kärnkraften är den mest miljövänliga energikällan. Tanken är då att den ger väldigt mycket energi i förhållande till hur mycket växthusgaser den släpper ut i atmosfären. Det man inte brukar blunda för är problemen med slutförvaring. Dessa är i dagsläget långt ifrån lösta.

Men det finns andra problem. Visst är det ovanligt med olyckor, men de händer bevisligen och då blir kärnkraften vips väldigt farlig. T.ex. så brinner just nu ett kärnkraftverk i staden Onagawa som ligger i landskapet Miyagi i nordöstra Japan. Detta som en direkt följd av morgonens kraftiga skalv och efterföljande tsunami.

Så när man vulgärjämför (vilket ofta sker) kärnkraft och vindkraft måste man inse att kärnkraften har såväl direkta risker som mångtusenåriga risker. Dessa måste vägas in i argumentationen.

Två vanliga genvägar

Ibland är det lättare att säga vad kulturmiljön inte är än att säga vad den är.

Det finns en tendens i MKB-er att man försöker ta genvägar. Det är förståeligt, varje genväg man kan ta sparar in pengar. Antingen i projektörens totalbudget eller så blir det mer vinst för underkonsulten. Detta ingår i spelet.

Det finns två vanliga genvägar som brukar tas när man skall beskriva vilka kulturmiljöer och fornlämningar som kommer att påverkas av en projektering.

Genväg 1: kulturmiljö = områden som pekats ut som riksintressen för kulturmiljön.

Problemet här är att riksintressena endast är subjektiva typexempel. De speglar inte nödvändigtvis vad som är områdets relevantaste kulturmiljöer. Sedan finns det riksintressen som fungerar väl ihop med t.ex. vindkraft.

Genväg 2: fornlämningar = platser som finns markerade i fornlämningsregistret/FMIS.

Problemet är att fornlämningsregistret inte är ett facit utan en indikation. Det är därför det i lagen finns möjlighet att på projektörens bekostnad leta efter nya fornlämningar genom en arkeologisk utredning. Att påstå att inga fornlämningar kommer att påverkas därför att det inte finns några fornlämningar registrerade inom projektområdet är att ta en stor medveten risk.

Dvärgbandmask

Rätten att jaga räv kan ses som ett stycke kulturhistoria. Under de perioder jakten på högvilt var begränsad hade allmogen möjlighet att jaga räv. Nu finns det många anledningar att göra det. En stavas dvärgbandmask.

Tidigare idag for jag upp till Orust och deltog i en större rävjakt med ett 50-tal deltagare. Orust ligger nära det område, Lane Ryr, där man funnit rävar med dvärgbandmask. Om inte orusts kvot är fylls kommer antagligen de som fälldes under dagen att skickas till Uppsala.

Men det var inte det jag skulle nämna. Snarare det faktum att jag vid dagens andra såt hamnade något hundratal meter från ett vindkraftverk. Uppskattningsvis ett 70 meter högt verk. Trots att jag hade förstärkning av ljudet i mina kåpor lade jag inte märke till verket annat än visuellt när jag vände mig åt det hållet. Men det är jag det. Andra hade säkert låtit sig störas. Själv var jag koncentrerad på att följa ljudet av drevhundarna.

Förbud och tillfälle

Vi har vid tidigare tillfällen lyft fram tillgängligheten till områden med vindkraftverk som något viktigt. Dvs det är viktigt att vindkraftetableringar inte minskar tillgängligheten. Men det gäller när etableringen är genomförd och verken är i drift. På bilden ovan ses en förbudsskylt, men den är motiverad av att området håller på att projekteras och skall betraktas som en enda stor och farlig byggarbetsplats.

Mölle och mölla

Skylten pekar mot Järnmölle, en viktig plats för järnframställning under medeltiden. Då var hallands och skånes inland Danmarks bergslag.... I bakgrunden en modern vindmölla, väldigt nyuppsatt.